Snuvig och trött är vad jag är idag.
Efter dagislämningen cyklade jag vidare till vårdcentralen och fick en stund i väntrummet innan det var min tur att komma in till läkaren.
Sedan hade jag tre lugna timmar hemma, men jag har fortfarande svårt att koppla av när jag har någonting viktigt inbokat senare på dagen så den tiden kändes mest som väntetid.
Strax före ett var jag och sonen hos tandläkaren (inga hål men ett återbesök eftersom framtänderna i underkäken är inkastade lite huller om buller) och efter att ha hämtat systrarna träffade vi några kompisar över en fika.
Och därhemma väntade det vanliga vardagsgörat. Lite lagom ofokuserad lyckades jag snurra till pannkaksreceptet och skrapade upp resterna av misslyckade vändningar några gånger innan jag faktiskt reagerade över att någonting var fel och tog fram receptet. Nu vet jag hur viktigt det är att ha i rätt mängd mjöl.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Känner igen från mitt förflutna att inte riktigt kunna koppla av när något var inbokat - det har jag blivit mycket bättre på faktiskt. vissa saker bara läker bort spontant verkar det som.
Krya på dig!
:-) Jag känner igen mig precis,,,nu imorse blev det lite mycket då barnen skulle i väg till skolan, med utedagar och fika säckar,,,och jag har flera tider att passa idag,,,huga då kommer hjärtklappningen och ångesten,,,
Skicka en kommentar