Nu är besöket hos syster snart till ända. Tråkigt att lämna henne men vi syns förmodligen i stugan om två veckor. Hoppas det iallafall!
Inför hemresan känner jag mej faktiskt lite orolig. Det känns lite mer stressande att först ta en buss och sedan hoppa på tåget. Och sedan är det det där med packning och så. Fast jag ser det postivit. Om jag fortfarande känner oro och ångest i pressade situationer så betyder ju det att det är i mej själv som det känns bra i de flesta andra situationer och inte på grund av medicinen.
Jag känner oron i kroppen men den triggar inte igång några katastrofscenarion. Det som händer händer och jag är bara en vanlig människa.
söndag 3 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tycker du är så stark! Jagundrar när du åkte ner till Malmö, kände du ingenting då? Kom det inte ens en liten orostanke som du tryckte undan? I vilket fall ger du mig hopp med din blogg, jag hoppas att jag kan komma dit du är någon dag...kram. Fortsätt skriv, du är bra!
Skicka en kommentar