I morgon har jag lunchträff med min gamla vän Tz. Vilket jag sett fram emot lääänge.
Men nu kom jag på att stan är full med studenter i morgon. Och att min gigantiska panikattack för två år sedan som fick mej att sluta köra bil inträffade just i studenttider.
Och jag som hade ångest i kroppen även utan denna insikt.
Vågar jag??????
(Jag har febrilt försökt hitta någonting att skylla på, men har inte hittat något plausibelt (inför mej själv).)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Håller tummarna för att du vågar!
Kram
äsch håller inte ens tummarna för att du ska våga!! Du får ändra fokus nu, om det ska bli så kul att träffa din kompis, koncentrera dig på det positiva, vad ni kommer att skratta, mysa och skutta runt och bara vara ni två i hela världen, resten av människorna har fullt upp med att vara dom så de kommer inte att märka dig och din Tz..:) klart du ska gå..KRAAAAM...skutta iväg och njut av livet ju...tänk..liv...puls..lycka! Släpp och häng med..det löser sig..eller hur?
Förstår och känner igen din oro,,,vet hur det är,,men jag håller med Di,,,focusera på det roliga,,,släpp taget och våga :-)
Lite KBT - vad är det värsta som kan hända?
Din vän kan väl ta dig lite på sidan av om du får en attack, och när det lugnat sig,,,så har nog inte så många sett det,,,och om många har sett det,,,vad kan hända då?
Inte så mycket som är farligt,,,kanske funderar de lite.
Jag tror att du får roligt, de är så glada och goa, studenterna och sprider glädje och hopp omkring sig. Vågar jag mig ut på motorvägen, där jag fick panikattack för några år sedan, så vågar du dig ut på stan. Kom igen nu, det är bara ett hack i skivan som du behöver ta dig förbi. Tänk på den otroliga lycka du kommer att känna när du kommer hem igen. Det är för belöningen vi gör det här, eller hur. Kram och lycka till!
Skicka en kommentar