Tidigare har jag tänkt att jag ska lämna de existensiella frågorna till senare. Men nu har jag kommit till en punkt där jag känner att jag behöver ändra på hela min uppfattning av verkligheten (på ett väldigt konkret sätt, men kanske även på ett mer abstrakt plan) om jag ska lyckas befria mej från panikångesten och stressen.
Omvälvande men väldigt spännande. Tyvärr har det varit svårt att skriva om det, men det här har jag kämpat med den senaste tiden. Utöver allt "vanligt" terapijobb. Kanske inte så konstigt att jag känner mej tömd på energi just nu.
Och så undrar jag om jag inte börjar få järnbrist igen. Ska nog boka en tid för att kolla upp det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du kämpar på... Det går framåt och ibland halkar man lite bakåt igen.
Men man kommer iaf längre o längre framåt för varje försök.
Tycker du är duktig som kämpar.
Det kommer garanterat löna sig i längden
Xena
Usch, jag som utmanar dig med några frågor... Du behöver verkligen inga felr utmaningar just nu. Eller för resten - du utmanar dig själv hela tiden...
a.
http://www.isprinsessan.com/blogg/?p=494
Skicka en kommentar