stressen i vardagen

Eftersom maken fick rycka in och jobba i går kväll ska han bara jobba halvdag idag. Så han både lämnar och hämtar barnen och jag får en riktig bara-vara dag.

Jag funderade lite på det där med att jag mår så dåligt när jag gör mycket, och kom fram till att det är för att jag stressar upp mej så fort det ska diskas eller städas eller rensas ogräs. Jag har lyckats sänka grundstressen men har det fortfarande jobbigt med aktiviteter. I flera år forcerade jag mitt tempo för att hinna så mycket som möjligt och nu måste jag hitta tillbaka till min naturliga takt.

När barnen är runt omkring blir det extra svårt eftersom jag automatiskt kommer in i den gamla känslan och stressen som jag levde med när jag var mammaledig. Måste...innan lillan vaknar...medan barnen är sams...innan filmen tar slut - köret. Att de nu är ett par år äldre har jag inte riktigt hajjat utan skyndar på.

Och när barnen är hemma måste jag ju dessutom splitta fokuset, och även om jag nu har övat mej på att bara göra en sak i taget så blir jag stressad av att hålla koll på allt runt omkring.

Eller förresten, en sak i taget. Jämfört med maken är jag fortfarande novis på det. Jag diskar t.ex. alla redskapen samtidigt som pastan kokar. Och ska det stekas pannkakor blir jag för rastlös och behöver datorn eller en bok att förströ mej med.