nu känns det bättre

En promenad med prat kan göra underverk. Nu har jag blivit av med surheten och fått lite ordning på mina tankar på samma gång.

I eftermiddag ringde jag till personaltjejen på jobbet och ville känna av lite angående knäppchefen som är tillbaka. Hon ville gärna höra min version av vad som hänt och efter min redogörelse konstaterade hon i bisatserna att det inte överensstämde med versionen som jag hade. Såklart det inte gjorde. Alla på jobbet har ju såklart knäppchefens variant eftersom jag var sjukskriven. Personaltjejen började fråga hur vi ska gå vidare, om vi ska träffas o.s.v.

Jag tänker inte komma tillbaka till den arbetsplatsen nu när han är där, men det vill jag ju inte säga till henne. Än. Fast medan vi pratade längtade jag ändå tillbaka till den bra tiden - och det känns ju på något sätt skönt.

Efter att ha bollat tankarna under kvällspromenaden kom jag fram till att jag faktiskt inte vill rota i det där igen. Det kan nog inte leda till något gott att vi återigen gräver ner oss i skyttegravarna och börjar tjafsa om hur sanningen egentligen ser ut. Jag ska behålla den bild jag jobbade fram av min chef i somras, och ha alla hans goda sidor i minnet.

Och om vi någon gång möts så är jag starkare i nuet än om jag gräver ner mej i det gamla.