inför terapin

Inser att jag inte skrev om terapin i förra veckan. Och nu minns jag knappt vad vi pratade om. Nåja, det jag vill prata om i morgon är (en del har jag nog skrivit om tidigare):

Jag upplever att terapin har blivit stressig igen. Terapeuten vill att varje gång ska vara konstruktiv (för min skull) och ge någonting. Gärna att vi fokuserar på ett ämne i taget. I slutet av varje gång frågar han vad jag tar med mej från dagens möte och om jag tycker att det har varit givande.

Efter varje sak jag tar upp frågar han om jag vill prata mer om det, och då tycker jag helt plötsligt på vad jag vill använda tiden till och har alltid någonting "vettigare" längre ner på agendan (tycker hjärnan).

Nu känner jag att jag ska prestera någonting, att jag inte kan sitta där och samtala om mina tankar och känslor utan att jag måste bedömma det jag ska ta upp - om det ger mej någonting att prata om just det så att jag inte slösar bort mina 45 minuter på blaj. Och det är väl inte riktigt så det är tänkt att vara...

Tröttheten och medicindosen
Min läkare hävdar bestämt att tröttheten inte beror på att jag ökat dosen Citalopram, men i FASS är trötthet en vanlig biverkning och jag upplever att jag blev tröttare när jag började äta maxdos. Och jag hade en bra ångestdämpning redan vid 30 mg så frågan är om jag inte kan må bättre av att sänka dosen. Värt ett försök kanske.

Jag upplever att jag har blivit beroende av medicinen i tankarna. Innan jag började med medicin hade jag med KBT kommit så långt att jag klarade av bilkörning på motorväg, långa promenader och stadsbesök, men nu känns tanken på ett liv utan medicin skrämmande. Som att jag inte skulle klara av det. Vilket jag ju gjorde tidigare, och nu har jag dessutom tränat på att fokusera och vara i nuet så tankarna borde inte få fäste.

De sista gångerna innan sommaren
Tills imorgon hade jag en läxa som gick ut på att jag skulle bedömma mina "prestationer" utifrån hur jag mår. En dålig dag kan det ju vara jättebra att komma iväg till affären. Jag har dock en fast skala som gör att jag alltid känner mej dålig när jag mår sämre. Den här läxan har jag dock inte gjort (duktigt va?!) för den kändes svår och konstig.

Och så känner jag att jag har gjort så himla mycket förändringar i mitt liv och i mitt sätt att vara sedan i höstas och att jag nog inte orkar lägga till en massa nya saker hela tiden. Det är så mycket att hålla i huvudet och ständig gå och tänka på. Det känns som att det är dax att stanna upp och reflektera över hur det känns, vad som var bra och vad som var mindre bra och så.