Visst fanns det några små tänkvärdheter men det var inget livsöde som grep tag och inte heller tyckte jag att den feministiska vinkeln blev särskilt intressant. Kanske för plottrigt beskrivet?
Hög igenkänningsfaktor förstås (från mitt eller vänninornas liv), men jag tror boken hade varit mycket bättre om jag läst den tidigare i livet, före eller i början av småbarnstiden.
Och så tyckte jag att slutet var negativt. Precis som om kärleken kan lösa allt! (Bittert va?)
1 kommentar:
Själv gillade jag det bittra i den även om det gott kunde varit ännu mer bitterhet.
Men visst, inget människoöda var beskrivet utan snarare ett samhällsfenomen sett från en människas horisont.
Skicka en kommentar