Fy, nu är allt pestigt stressigt och geleigt igen. En halvtimme hemma med sonen och så var det kört. Nu oroar jag mej för om jag kommer att klara fem veckor ensam med barnen dagtid? För några veckor sedan kändes det självklart, men nu har jag liksom inga krafter kvar längre, mer än för ett ögonblick i sänder.
Suck, nu ska jag fylla i nya sommarscheman och lämna in i morgon. Hoppas att man får ändra sej så här sent - men det här var ju liksom inte riktigt meningen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar