Ikväll efter maten ska vi berätta för barnen att jag ska flytta till en lägenhet och att de ska bo varannan vecka hos mamma och varannan hos pappa.
Jag tänker att det är viktigt att vara klar och tydlig. Det är bl.a. därför vi har bestämt att flytten ska ske i mellandagarna - julen är en hålltid som till och med fyraåringen har koll på.
Alla bilder jag har på lägenheten är utskrivna så vi kan i lugn och ro sitta och gå igenom var barnen ska sova och så. Sedan är det en jättefördel att det är sonens klasskompis mormor som bott i lägenheten tidigare, så vi kan enkelt få låna nyckeln för att gå och kika. Och det kan nog bli lite positivt för sonen att han har en länk till lägenheten.
Vi ska fortsätta med familjeråd på söndagar, "som vanligt". Det är en viktig hållpunkt för barnen och jag tror att det är bra för att ge struktur åt vardagarna. Speciellt om vi behöver hjälp av varandra med "barnvakt". Tanken är att vi ska träffas och äta söndagsmiddag tillsammans.
Snyft, det här känns jättejobbigt!!!!
Ni som har varit med om det här - har ni några tips om vad man ska och inte ska göra och säga?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Oj - blev lite chockad, men har ju också sätt över tiden att du givit dig själv ett liv som du vill ha och leva i. Samtidigt är det tråkigt att just det lett till att din man känner sig vilsen (som jag uppfattar det).
Eftersom jag inte har några barn kan jag inte ge dig några konkreta råd. Det enda råd jag kan ge dig är att vara så ärliga och tydliga som möjligt. Barn (och vuxna)blir oroliga när ord och känslor inte hänger ihop.
Värme
a.
Det finns en bok som heter något om...att skiljas, men inte från barnen även om ni inte skiljs så är det en bra bok som jag önskat jag haft under min separation.
Ärlighet är det bästa, och vara lyhörd är mitt tips. För barnen då i första hand. Kramar och förstår att det är jättejobbigt!
Di
Jag har inga kloka råd att ge utan tycker att det låter som om ni tänkt igenom det. Det finns nog inga rätta svar men en stor varm kram skickar jag igen.
kramen
Har ingen egen erfarenhet men fick trots det ut mycket av att läsa Eva Nordins "Skilsmässa - så går du vidare". Där finns bl.a. ett kapitel som handlar om barnen.
Jag tror det viktigaste är ATT man pratar. Och lyssnar!! Det barn inte förstår tolkar de till sin egen nackdel.
Är övertygad om att du/ni fixar det, men förstår att det känns jobbigt. Och det får det lov att göra. Du får lov att vara ledsen. Bit inte ihop!
Kramar
~ Lena ~
Oj, detta var nytt för mig... Men vad fint att ni är så goda vänner! Då behöver ju inte barnen förställa sig, de får fortsätta att tycka om både mamma och pappa. Tror ni har en väldigt bra grund att bygga på...
Ändå är det förstås tungt med förändringar... kram från mig också.
Älskade gumman! Detta är inte lätt.
Jag tror att du har mycket inneboende klokhet och du har en förmåga att bena ut saker och ting. Tro på din egen förmåga att kunna förklara detta för barnen. Sök gärna input från böckernas värld och plocka ut det som du känner kan bidra med något.
En gigantisk styrkekram till dig!!!
Vi hade inga gemensamma barn. Efter 15 var dock bandet till hans dotter starkt. Hon var vuxen och tog det väldigt bra, som att hon inte var förvånad att det hände. Det låter ju som att ni klarar det väldigt bra, jag tror att det handlar bara om att vara snäll och öppen och tydlig, även när er relation kanske börjar förvandlas åt något håll.
Skicka en kommentar