Idag på föreläsningen i statistik fick jag gå fram och skriva upp en uppgift som vi precis räknat i blocket (det känns som att flyttas tillbaka till gymnasiet...). När jag börjat skriva kom jag på att jag gjort ett fel. Hoppsan, sa jag, suddade ut det jag skrivit och bad om lite support med miniräknandet.
Inte för ett ögonblick tyckte jag att det var pinsamt.
Och nu i kväll kom jag på att jag faktiskt skiljde på mig själv som person och på min prestation. Ett räknefel säger ingenting om mej som person. Jag är inte mindre värd i mina ögon för att jag gjorde en tabbe.
Ännu en tanke som nu blivit en känsla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
HURRA :-D!!!
Härligt:)
Ja visst är det :D
Yeah!! Vad stark du har blivit. Du ska verkligen vara stolt över dig själv som kommit så här långt för det kräver mycket hårt arbete att förändras.
Skicka en kommentar