att lyssna

Idag är det dax för sista terapin för i år och jag ser fram emot det jättemycket. Det känns att det var två veckor sedan sist. Med facit i hand två ganska bra veckor trots att det har varit mycket inbokat med barnen. Jag har segat mej i genom och genom att prioritera hårt faktiskt fixat det.

Det känns skönt att veta att det går! Och att jag faktiskt lyssnar på mej själv. I måndags var det nära att jag åkte på kompisträff, trots att hela mitt inre längtade efter en lugn hemmakväll. Jag tänkte faktiskt att jag kan åka för jag har tisdagen fri, men sedan kände jag att det är ju precis så jag alltid gör. Bara det här också - sen ska jag vila.

Jag börjar verkligen inse att det är bättre att pausa när det börjar ta emot istället för att vänta tills det nästan är för sent. Bättre att prioritera bort en sak än att tvingas avboka flera dagar bara för att jag har kört på för hårt.

Varje sak är ju så rolig, men det blir inte roligt om jag inte gör det som är bäst för mej långsiktigt.