Idag blev det mest ett väldigt ältande om framtiden. Slöseri med tid, kan min effektiva sida tycka. Skönt att få vrida och vända på allt en gång till, tycker den större delen av mej. Så den lyssnade jag på.
Dessutom pratade vi om hur jag ska förhålla mej till min perfektionsimsida som kommit fram igen när jag jobbat med tentan.
Så här är det. Jag läste tentafrågan och svarade på den. Faktiskt var jag ganska nöjd med svaret och hur jag knytit ihop säcken på slutet. Bra resonemang med stöd av teorin.
Så långt allt väl. Men senare på kvällen kom jag på att det nog inte alls är det som läraren vill ha. Så nu är frågan om jag ska skriva om uppgiften på ett sätt som jag tror är "rätt", eller ska jag låta den vara som den är. Jag har ju faktiskt svarat på frågan och jag var ju faktiskt nöjd med svaret.
Både psykologen och jag såg utmaningen som döljer sej här. Klart att jag ska låta bli att ändra. Och utmana mej själv och min tvångsmässiga strävan efter att vara bland de bästa.
Eller.....?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Helt rätt! Är övertygad om att du gjort ett jättebra jobb, finns ingen anledning att ändra:)
Låt bli att ä'ndra. Första versionen brukar alltid vara rätt.
kram
Jag tror att nyckeln till det du skriver här - och till en massa annat i livet - är att försöka bortse från omgivningens krav. Låt dem ställa hur mycket krav som helst, men tillåt dig själv att vara den som bestämmer vilka du lyssnar på. Sätt upp en norm, en nivå som du kan försvara - sedan spelar det ingen roll vad andra tycker. Låt dem tycka. I teorin alltså - i praktiken är det supersvårt och jag åker dit gång på gång på gång...
Jag har bestämt mej för att låta det vara som det är. Tack för ert stöd :)
Skicka en kommentar