Jag har ju glömt berätta att minstingen cyklade hela vägen till biblioteket i måndags. Och tillbaka igen. På egen cykel och utan stödhjul. Jag cyklade bredvid.
Stolt och lycklig såklart. Och bara tre och ett halvt år gammal....
Men idag var det inte lika roligt när hon klamrade sig fast vid sin lilla cykel och promt skulle cykla själv till dagis. Och det hade nog gått, om vi hade haft någonting att låsa fast cykeln med. Nu fanns inte det men minstingen skulle ändå cykla.
Jag lyckades bända loss hennes fingrar från styret, men när jag skulle sätta henne i barnsadeln var det stopp. Stel som en pinne med sprattlande ben välte hon nästan cykeln. Så jag fick trycka ner henne i vagnen och gå med en skrikande unge till dagis.
Min envisa, härliga unge!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så det kan bli...
Det är klart. Börjar man känna sig stor så VILL man ju visa att man är det också.
Förstår dock att du inte tog cykeln. Bonusgrabben här fick sin stulen utanför fritids. SÅ trist
Annars är det en tipp topp dag idag
Var ute tidigt med kameran och njöt av morgonen.
Ha de gott
var Christa som skrev det.. sorry
Skicka en kommentar