terapi 081003

Egentligen skulle jag ha gjort en övning tills idag men istället har jag gått och funderat på en sak som vi pratade om förra veckan, då terapeuten sa:

Om du misslyckas med kursen så har du ändå samma värde.

Trots en hel veckas funderande så har jag inte fått in i mitt huvud att det skulle kunna vara så. Om jag misslyckas med det jag gör så har jag ju någon egenskap som inte är tillräckligt bra, tycker jag. Jag är ju i viss mån mina handlingar.

Efter ett invecklat samtal med många tankepauser frågade terapeuten:
- Älskar dina barn dej mindre om du misslyckas med kursen?
- Nej!
- Älskar din man dej mindre om du misslyckas med kursen?
- Nej!
o.s.v.

Och nu fattar jag ju.
För det första: det som är jag, och som männiksor omkring mej tycker om mej för, har ingenting att göra med vad jag presterar. (Även om jag har svårt att sätta fingret på vad som är det där jaget).
För det andra: om jag sätter kursen i relation till min familj så väger den ganska lätt. Den är ingen golfboll i mitt liv.

Sedan pratade vi om värderingar och mål. Att klara kursen är för mej ett mål. Är jag sämre om jag misslyckas?

Terapeuten jämförde med en person som har alkoholproblem. Alkoholen står i vägen för hans grundläggande värderingar (som t.ex. kan vara att vara en deltagande, kärleksfull pappa) och därför bestämmer han sej för att sluta. Han får ett återfall, men efteråt forstätter han på den nyktra vägen. Är han sämre för att han fick ett återfall?
Nej, eftersom det är den grundläggande värderingen (vägen) som är det viktiga, och inte delmålen i sig.

Mer om detta står det i Sluta grubbla börja leva.
Och genom den historian fick vi en fasligt snygg övergång till nästa terapitillfälle om två veckor. För tills dess ska jag börja jobba med mina grundläggande värderingar.