Tills imorgon ska vi knacka in isvett i sonens skalle. Ganska svårt faktiskt. Minns ni anslagstavlan: vass-råk-brygga-bro, udde-avlopp-utlopp-inlopp o.s.v.
Och som vanligt kan jag inte hålla tassarna borta. Om sonen inte kan isvettet tills imorgon klarar han inte järnmagistern. Ett glasklart fall att träna på att ta eget ansvar för läxorna och att få ta konsekvenserna själv.
Men så tycker jag ju att det är så synd om han inte tar det där märket...och så tjatar jag...
Fast jag kom på mej själv och i kväll när jag frågade om han ville bli förhörd och han sa nej så gick jag därifrån. Och tänk, efter en kvart ropade han på mej och ville gå igenom punkterna igen.
Det ska jag lägga på minnet till höstens läxduster. Påminna och fråga men ge honom möjlighet att välja tillfälle. Kanske kan det funka. Det gick ju bra med gympapåsen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag har också varit en tjatmaja, är till viss del fortfarande. Jag har märkt att ju mindre jag tjatar desto bättre blir barnen på att ta ansvaret för sakerna själva. men det är såå svårt för vi mammor vill ju bara väl ( :
Jag ska tänka på honom imorgon och håller tummarna för att isvettet sitter där det ska:) Så duktigt av honom att komma så långt som till jätnmagistern!!! KRAM
första maria:
ja, man vet ju hur trist det är att inte klara provet. men man ska väl unna barnen att göra sina egna misstag.
andra maria:
Helt otroligt!!!! Och han som knappt ville gå dit första dagen. Och han skulle minsann inte ta några märken!!!
Skicka en kommentar