Sommarens stora utmaning för mej är att släppa lite på kontrollen över mina barn. En av mina grundtankar om barnuppfostran har varit att inte hindra men finnas i bakgrunden.
När barnen var små var det ju lätt:
- låta dem klättra och fånga upp dem om de föll
- om de klättrade upp på en stol höll jag inte i stolen som många gör utan var beredd på att fånga upp den.
- låta barnen vara ute själva men kika i fönstret så att allt är okej
Detta har lett till att mina barn alltid varit säkra och trygga. Och ena hejjare på att klättra och hålla balansen.
Nu är de så stora att jag inte längre kan ha personlig kontroll över dem, utan måste börja lita på det sociala nätverket. Om sonen inte dyker upp hos kompisen ringer förmodligen kompisens förälder och undrar vart han har tagit vägen. Eller också finns det säkert någon vuxen på cykelvägen som kan hjälpa till om olyckan är framme.
Barnen vet vad de heter och var de bor. Kommer de vilse kan de be om hjälp. Och jag tror faktiskt att de har så mycket vett att de aktar sej för bilar om de skulle hamna vid en bilväg.
Snart 8-årige sonen:
- får cykla själv till kompisar i samhället så länge han inte korsar någon större bilväg (något som han kommer långt på). Och han behöver inte ringa när han kommer fram.
- får gå vart han vill
Utmaning:
Låta honom cykla upp till centrum. Där kryllar det av mopeder vilket känns lite läskigt.
5,5-åriga dottern
- fick igår cykla tillsammans med brorsan till brorsans kompis.
- får gå fritt i närområdet och till kompisar
Utmaning:
Låta henne gå till lekplatsen på andra sidan vägen.
3-åriga dottern
Här har jag släppt ofantligt på kontrollen om man jämför med syskonen. Hon springer över till grannen och leker utan att jag kollar att hon verkligen är där. Hon får vara uppe vid pulkabacken med sparkcykeln ensam.
Jag tror att det är en kombination av oron för vad som kan hända barnen och oron för att andra ska tycka att jag är en dålig förälder. Jag inser att jag måste lita mer till barnens egen förmåga samt gå efter mitt eget omdöme och strunta i vad andra ska tycka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej
Jag har enorma problem med att släppa iväg barnen och släppa på kontrollen och inte oroa mig. Det verkar bra att sätta upp punkter för vad som är okej och följa dem.
Men det kommer hela tiden nya saker att ta ställning till när barnen blir större. Följa med andra familjer och bada, okej eller inte? Fara själv och bada med kompisar? Följa med någon kompis familj till fjällen? Puh. Jga borde göra någon sån där lista för att kunna släppa lite på kontrollen.
Fast bara för att ställa till det... så skulle jag aldrig låta en åttaåring cykla iväg själv.
Lite hönsig kan man väl få vara ändå?
Ha en skön födelsedag!
Skicka en kommentar