Om två veckor fyller jag 35. Pliktens moln har hängt tungt över mej. Som varje år ser en växande skara kära fram emot att få fira. Och jag har funderat fram och tillbaka. Kanske bara en fika?
Igår kom bror min på den strålande lösningen: vi firar i stugan! Inget fixande hemma och många som hjälps åt. Så får det bli!
Och dessutom spånade vi fram den otäcka idén att maken tar bussen hem på söndagen (för sista jobbveckan innan semestern) medan vi andra stannar till tisdagen. Och så kör jag hem med syrran (som inte har körkort) som moraliskt stöd. M.a.o. ensam om ansvaret att få hem bilen. Och över bron dessutom. Otäckt men mer roligt än läskigt. Ska bara kolla med syrran så att planerna passar henne också.
I eftermiddag är det kalas igen. Makens bror fyller ojämnt. Jag får se hur jag gör, känns lockande att stanna hemma och för en gångs skull få vara ensam! Att ständigt ha människor omkring mej är jobbigt. Trots att det är min underbara, älskade familj.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Smart brorsa.
Inte kul att slita som ett djur och sen va slut när gästerna kommer. Mkt bra ide med stugan.
Hoppas allt är bra annars.
Kramiz
Christa
Låter perfekt att fira i stugan och slippa alla måsten. Och hemresan kommer du att fixa galant!!! KRAM
Skicka en kommentar