Den Stora Banken har bytt inloggningssystem och min mamma vågade sig inte ensam ut i okänd terräng. Så med räkningarna och den lilla dosan under armen kom hon i kväll och bad om stöd.
Det var ju inte direkt avancerat, så det skulle nog gå utan att vi blev ovänner, tyckte jag.
Och faktiskt gick det riktigt bra. Ända tills hon skulle slå in sin kortkod.
- Eeehhh, kod? Den jag har till internet?
- Nej, koden till ditt KORT.
- ??????????
- Den du slår in när du tar ut pengar i bankomaten, försökte jag.
- Det gör jag aldrig.
- Nehej, men koden du har när du betalar med kortet.
- Va? Nej, jag betalar aldrig med mitt kort, sa mamma bestämt.
Nu var det jag som satt som ett frågetecken. Varför har hon ett kort om hon aldrig använder det? Och varifrån får hon alla sina pengar.
Efter en lång tystnad gick det tydligen upp ett liljeholmens för då utbrast hon:
- Jaha, du menar 1234, som jag använder när jag betalar med kortet??!!!!
Det är väl inte jättekonstigt att vi oftast blir osams när jag ska hjälpa henne???
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar