I september -07 (efter tre månader med antidep.medicin) skrev jag så här:
"Hjärnan är tillbaka i de gamla spåren med hjälp av medicinen, men inte resten av mej."
Jag undrar om det inte är så fortfarande. Hjärnan vill mycket mer än vad kroppen orkar. Och jag får aldrig tid att återhämta mej eftersom jag så fort jag får lite energi drar iväg igen. Ibland är det småsaker som jag knappt uppmärksammar förrän efteråt, som igår när jag gjorde "utflykterna" lite jobbigare.
- Jag försöker ju hela tiden lära mej att sätta stopp, men är det egentligen en "konstgjord" vilja som drar iväg med mej och som jag förtvivlat försöker hejda?
- Stjälper medicinen samtidigt som den hjälper?
- Om medicinen gör att jag vill mer än jag orkar och samtidigt gör mej trött, bör jag då trappa ner lite på den?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
hej!
väldigt bra blogg,känner igen mig MYCKET! kommer lägga en länk till din blogg i min blogg,för jag bara MÅSTE in och läsa varje dag här alltså...jag har oxå ångest och stressar upp mig själv, dessutom har jag FAS= fetalt alkoholsyndrom,dvs att jag föddes av en alkoliserad mamma.
just nu utreds jag för eventuell förtidspension,efterson jag bara blir sämre och sämre ju äldre jag blir(fyller 31år i år)
mina prblem i ordning;
*FAS
*utbränd
*ångest
*hjärnstress
*ekonomisk stress
kommer GARANTERAT kika in här igen,så snälla fortsätt skriv!
jag finns här och kan oxå dela med mig utav mina erfareheter kring ångest.
Jättefin och bra blogg tycker jag med,,,känner också igen mig mycket i dina ord :-)
Jag har varit sjukskriven nu i 1,5år för stress/utbrändhet. ;itt största problem är ångest och hjärtklappning! Hugaligen.
nu har jag läst hela den här bloggen, ska läsa bloggen på andra stället med(den du började med på blogg.se)
tack för bra boktips.en del har jag läst,men inte alla.
skickar ett par boktips tillbaka:
*Dr Phil MCGraw-familjeliv
*Mia Törnblom-mera självkänsla
*Ira J Tanner-lita på andra,vågar vi det?
*Rhonda Byrne-Hemligheten
Skicka en kommentar