lite tankar om ångest och annat

Det sköna med dagens friskvårdsterapi var nog att jag känner att det är helt okej att jag känner mej trött o.s.v. Och att hon såg mej som utmattningsdeprimerad med panikångest. Och inte som en panikångestpatient som fått en släng av utmattningsdepression.

För så känns det. Trots att mitt största "problem" det senaste året varit stress och förlamande trötthet så står det fortfarande panikångest på mitt sjukintyg.

Carola (som hon heter) menade att bollen sedan länge var i rullning och att panikångesten bara var ett symptom bland andra. Och det är ju precis så som jag själv kommit att se på det hela också. Det var jag själv som fick föreslå att KBT-terapin skulle få en annan inriktning än bara PÅ.

Jag hoppas att det här är den ljusning jag så väl behöver.


Och apropå jobbet så tyckte Carola att jag helt skulle slopa tanken på att komma tillbaka nu när knäppchefen är där. Skönt att få stöd i den känslan också! Hon tyckte att jag skulle skriva om jobbet på ett papper och sedan bränna det för att lägga det bakom mej.

Den senaste svackan tror jag faktiskt beror på beskedet om att chefen är tillbaka. Trots att jag har försökt att hålla tankarna borta (och lyckats ganska bra) har det smugit sig in bakvägen som en ökad oro inför framtiden.

Jag har ju hela tiden hållt alla vägar öppna trots att tanken på jobbet suger ganska mycket energi ifrån mej (även utan knäppchefen). och funderat på om min längtan efter att byta inriktning egentligen är ett sätt att slippa konfrontera jobbet.

Men den tanken känns på något sätt förtryckande. Som om jag inte skulle kunna veta vad jag längtar efter utan bara flyr.

Det är ju min magkänsla och inre längtan som jag måste gå på. Och när jag nu vet det så gäller det bara att våga också!