en dålig dag

Idag känns det mesta pestigt och stressigt. Helst skulle jag vilja köra iväg familjen och vara hemma alldeles ensam, men det går inte idag. Kanske i morgon...

Den senaste veckan har det varit mycket, med sjukt barn och en renoverande make. Jag borde nog ha tagit mej lite egentid, men det är ju lätt att vara efterklok.

Trött efter ett par nätters sömnlöshet, spänd i hela kroppen och värkande käkar, rastlös och med en innerlig längtan efter att få vara i fred. Tydligare än så kan det inte bli. Nu måste jag lyssna!

Men det är så svårt att krypa undan i någon vrå när familjen är hemma och altanen är en byggarbetsplats. När maken frågar om det är okej att han går ut och snickrar lite känns det så fel att säga att det inte går för att jag ska sitta och glo i min ensamhet.

Nu ska jag sätta mej med en kopp te och en bok och försöka ignorera barnen som leker i rummet bredvid.