080305: terapi

Dagens terapi var så där klockren. Jag gick därifrån lätt om hjärtat men trött i huvudet. Raka vägen hem och bryggde mej en kopp kaffe. Jag tejpade upp min analys på whiteboarden och förklarade vad jag kommit fram till. Redan där kände jag att jag trivs bättre med mej själv. Jag stod upp och pratade om mej själv fritt ur hjärtat medan min terapeut satt i en fåtölj.

Och jag kände verkligen att det var mitt i prick! Så här är det! Och det var så skönt att få det sagt och bekräftat ("det låter rimligt..."). Nu känner jag bara ett stort tomrum där frågorna om vem jag egentligen är och vad jag vill med mitt liv snurrar omkring. Terapeuten sa att vi låter det vara så och jobbar utifrån en affirmation om att jag duger som jag är.

Affirmationen jag klämde till med var:Jag är bäst på att vara jag och jag duger som jag är. Fast jag känner att jag vill formulera det på något annat sätt.

Läxan till nästa gång blir att försöka leva efter det här och att iaktta hur omgivningen reagerar. Och skidresan blir ju ett ypperligt tillfälle att börja. Med så många vänner, så tätt inpå under en hel vecka. Vi pratade också om vilka faror som lurar under skidresan och jag känner att jag har koll på hur jag vill vara (se där...) och att jag måste värna om mej själv.

Jag erkände för mej själv att jag ofta undviker situationer där jag kan hamna i ett djupare samtal, och att jag ofta väljer det enkla och ytliga. Att säga det högt så att både jag och terapeuten hörde det kändes hemskt!!!! Jag vill ju inte vara någon ytlig person som bara springer omkring och skojar...

Jag berättade också att jag är helt olika beroende på vem jag pratar med. Jag försöker anpassa mej efter vad jag tror att den andre vill att jag ska vara och att dessa masker ligger långt ifrån varandra. (Väljer t.o.m. kläder så att jag tror att jag ska passa in...).