Långsamt.
Lyfter benet.
För det framåt.
Tyngden flyttas över.
Långsamt.
Medveten om lårmuskeln.
Dess styrka.
När benet lyfts,smalbenet förs framåt
och benet sakta, sakta når marken.
Kraftfullt tar den emot min tyngd.
Foten.
Hänger helt obrukad.
Möter marken hälen, trampdynorna, tårna.
Tar emot kroppens tyngd.
Läser av underlaget.
Ojämnheter, mjuka lövhögar, högt gräs.
Genom foten vet jag.
Kroppen förflyttas.
Ett steg i taget.
Otålig.
Rastlös.
Vill inte.
Observerar känslorna.
Så här känner jag.
Men jag ska gå runt huset.
Ända fram till dörren.
Minskar tempot.
Otåligheten rinner av mej.
Känner lugn.
Rundar sista hörnet.
Farten ökar.
Stressen bubblar.
Blir ett med benet.
Rör mej åter långsammare.
(Är det möjligt?)
Steg för steg.
Plötsligt är jag framme.
tisdag 15 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar