070930: en liten tanke..

har smugit sig in i mitt huvud:

varför ska jag gå och oroa mej för att jag ska få panik/inte hinna till toan om mina värstascenarion inträffar? Varför inte tänka att sådant nästan aldrig händer, och ta oron och paniken den dagen det värsta verkligen blir verklighet?!

Den här tanken bubblade fram idag när jag körde in till stan. Och jag har tänkt det vid ett par tillfällen tidigare under veckan.Men det är en svag tanke, som inte är förankrad. Som jag inte riktigt vågar tro på. Men om jag kan få den att växa sig starkare, så kan den hjälpa mej otroligt mycket.

För varför ska jag oroa mej för att det ska bli trafikstockning OCH att jag ska bli kissnödig OCH att vi ska bli sittande i flera timmar OCH att jag ska få panik så det blir akut...när det nästan aldrig inträffar. Varför ska jag genomlida denna händelse varje gång jag sätter mej bakom ratten.Istället kan lösa problemet när det blir verklighet.

Nu ska jag bara tro på det också....