070829: träning och panik

Nu har jag genomfört mitt första styrketräningspass. Någonsin.

Tekniskt gick det felfritt. Jag kom ihåg vad och hur jag skulle göra.Fysiskt gick det väl både bättre och sämre än väntat. Jag är starkare i armarna än vad jag trodde. Men mina magmuskler är i uselt skick, liksom axlar (vad det nu kan heta) och benen. Hur kan jag ha så kassa lårmuskler? Jag cyklar ju varje dag på min supersega cykel...

Psykiskt var det pest. Jag fick panikkänning. Trodde att jag skulle svimma. Antagligen var det bara en reaktion på de normala kroppsliga symptomen på ansträngning. Hjärtat slår lite hårdare, man blir lite yr när man tar i o.s.v.Kroppen spann vidare på detta och paniken var ett faktum. Inte bland de värsta attackerna jag haft, men väl en panikattack. Dessutom var jag ett tag helt ensam i lokalen, vilket ytterligare spädde på oron för att svimma.

Men jag hängde i. På löparbandet fick jag fokusera rakt fram, så fort jag lyfte blicken snurrade det till. Efter de riktigt jobbiga momenten trodde jag att det var kört...nu svimmar jag. Men det gjorde jag ju inte...och på slutet kändes det riktigt bra.

Jag är stolt över mej själv! Att jag fullföljde trots obehaget! Nu ska jag dit på fredag. Samma tid. Jag ska inte låta mej skrämmas av tomma lokaler. Jag kommer inte att svimma. Och gör jag det så vaknar jag ju förr eller senare. Och kan ta mej hem.

Jag kände att jag är väldigt spänd i axlar och käkpartiet. Det blev jättetydligt under träningen. Så när jag kom hem körde jag en stunds avslappning där jag fokuserade på just axlarna. Tänker ha det som rutin framöver. Somnade en stund också.