lättnad!

Nu har vi gjort det svåraste: berättat för barnen!

Efter gårdagens middag åt vi glass och jag sa som det var - att vi inte ska bo ihop längre utan att jag har köpt en lägenhet.

Sedan flöt allt på bra med många frågor och tankar från barnen, och enkla svar från vår sida.

När vi fikat färdigt satte vi oss i soffan och tittade på alla bilder från lägenheten och barnen var mycket intresserade av planritningen. 4-åringen slog oss med häpnad när hon pekade på det inglasade uterummet och sedan letade fram ett foto därifrån.

Sedan åkte maken och sonen till Coop och i bilen satt de och pratade i lugn och ro. När vi la barnen satt vi en bra stund hos var och en och pratade om det de funderade över.

Barnen reagerade efter ålder och personlighet:

4-åringen blev först jätteledsen och ville bo hos mamma hela tiden. Sedan blev hon ledsen för att hon skulle få sova underst i våningssängen. (Ska tillägga att de gick långdag på dagis igår och hon var urtrött redan när hon kom hem.) Hon tyckte att det skulle bli jätteroligt med lekplatserna (finns det rutchkana?) och tapeterna i tjejernas rum var jättefina. När hon vaknade idag sa hon att jag skulle skjutsa henne till Maja sen. Det lovade jag att jag ska.

7-åringen omväxlade med praktiska frågor och tankar om hur det blir sen: då får vi vara i huset när vi fyller år så att alla får plats. Och så får du sova över då mamma (så att jag är där på morgonen). Idag sa hon att hon ville flytta NU och sa att hon var orolig för att vi skulle hinna bli ovänner. När vi förklarade varför vi inte ska bo ihop mer så sa vi att man kan bli ovänner om man bor tillsammans utan att älska varandra, och nu gick hon och oroade sig för just det.

9-åringen tog det hela på störst allvar. Först började han skratta hysteriskt och trodde att vi skojade, men det gjorde vi ju tyvärr inte. Sedan hade han många frågor om varför vi inte älskade varandra och varför vi inte skulle bo ihop. Han klurade också över vem han skulle ta sällskap med till skolan men kom sen på att han ju får mycket närmare och att vi ändå bor så nära hans kompisar att han cyklar dit på några minuter.

Vi tänkte att vi bara berättar om att jag ska flytta nu och berättar om att vi ska sälja huset när det blir aktuellt, men sonen funderade på om huset skulle bli för stort nu när jag flyttar. Då sa maken att han skulle flytta efter till samma område så småningom. Sonen blev jätteglad och pratade sedan mycket om hur bra det skulle bli.

Nu har jag lagt lägenhetsbilderna väl synliga så att barnen kan titta på dem när de vill. Och vi kommer att ta extra god tid på oss vid läggningen så att de får prata av sig. I morgon ska vi på kalas till barnens kusin, vilket nog är bra så att de ser att vi är en familj och gör saker tillsammans.

Maken ringde till skolbarnens fröknar och jag har pratat med dagispersonalen idag. Skönt att ha det avklarat.