skillnaden mellan lycka och njutning

Det bidde ingen glass igår. Inspirerad av Dalai Lama lät jag glassen vara.
Nu ska jag gå ner i vikt utan måsten och dåligt samvete. Bantning i munktappning.

På kylskåpet sitter det en lapp. Och i min hjärna håller budskapet på att etsa sig fast:

Kommer det här att göra mej lycklig?

Ofta blandar vi ihop lycka och njutning. Men skillnaden är stor.
Njutning är ett kortvarigt välbehag. Som dessutom kan leda oss bort från lyckan.

Om vi tar den där glassen som exempel:
Skulle den göra mej lycklig?
Medan jag åt den skulle jag i bästa fall njuta av den (om jag inte bara glufsade i mej den med uppmärksamheten någon annanstans). Men jag skulle knappt ha svalt den sista munsbiten förrän samvetet knackat på. Och ångern.

Så svaret är nej. Den skulle inte göra mej lycklig. För den där glassen går helt emot mitt mål att bli åtminstone några kilo lättare i vår.

Jag har använt den här frågan sedan i fredags. Den funkar verkligen! Jag köpte inget lördagsgodis till mej (bara till barnen), vi åt popcorn istället för ostbollar till melodifestivalen, jag köpte ingen choklad trots att jag var menssugen. (Fast det var ett gränsfall - för jag är säker på att det finns tillfällen när choklad definitivt kan göra mej en aning lyckligare.)

Däremot mumsade jag utan dåligt samvete i mej en stor semla i måndags. För finns det något mysigare än en fika med tjejgänget?

Dalai Lama själv använder frågan t.ex. när han är i shoppingcenter. Det finns mycket fina saker, men de skulle inte göra honom lyckligare eftersom han har det han behöver. Han berättar om det och mycket mer i boken Lycka!