Visst är det viktigt att lära sig säga nej, men ibland tycker jag att det är helt okej att säga ja. Om jag tänker nej men det är en sak som inte är speciellt viktig för mej och jag ser att det betyder mycket för någon annan så kan jag faktiskt säga ja.
Häromdagen till exempel.
Sonens klass lussade för pensionärsföreningen. Jag och två mammor till var där och tittade. En farbror i blinkande tomtemössa ville hemskt gärna bjuda oss på glögg. Så jag tackade ja, trots att jag inte var så sugen. Och han blev såååå glad. De andra mammorna tackade nej trots ivrigt trugande och en besviken uppsyn.
Mitt ja som på intet sätt gick emot mina inre värderingar eller krävde någon större uppoffring men som fick en annan människa att stråla och känna sej givmild.
Ett ja som till slut värmde två hjärtan. Både mitt och tomtegubbens.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar