Jag hoppade över sängläsningen igår och somnade bums. Vaknade av att 3-åringen hade kissat i sängen. Och hölls vaken av dottern som inte ville somna om.
Vaknade av att jag inte kunde andas! Hjälp!!!! Som tur var var det bara näsan som var igentäppt.
När klockan ringde hade jag en dunkande huvudvärk och en känsla av feber, så jag låg kvar några minuter extra. Vilket var ett misstag för hela morgonen blev sen.
Sonen hoppade som vanligt upp ur sängen och gick och satte sej vid gröttallriken. 5-åringen däremot blev sur för att hon inte fick pyssla med sina snören och började inte äta förrän vi andra var klara. Och sedan blev hon sur igen när hon fick sitta ensam vid bordet.
När sonen och jag var klara på toaletten hade 5-åringen fortfarande inte dykt upp så jag gick och hämtade henne. Och där satt hon i sitt nattlinne och höll på med sina snören igen.
Grrrrr!!! Nu var det fem minuter kvar till beräknad avfärd.
När dottern började klä på sej gick jag och väckte 3-åringen som var trött efter nattsuddet (och äter frukost på dagis). Upptäckte att hon kissat på sej igen så det var bara att bära in henne i duschen. Men sedan gick det undan och sonen hjälpte till. När syrran var påklädd sprang han ut och plockade äpplen att ta med till skolan.
5-åringen surade över att hon inte fick ha strumpbyxor som lillasyster, och var tvungen att ha sin egen borste (som vi inte hittade). När vi skulle åka kom hon på att hon frös om fötterna och sedan slog hon sej och var tvungen att gråta lite.
Med nypumpade däck gick iallafall cyklingen bra idag och 5-åringen behövde inte stanna och vila i uppförsbackarna (stackarn har haft det så trögt med sin nya cykel och igår upptäckte maken att det knappt var någon luft i däcken). Annars hade vi nog kommit försent.
Min föresats att duscha innan jag lämnar barnen har redan runnit ut i sanden. Jag är glad om vi kommer i tid till skolan. Och idag var det bara en som vaknade på tvären. Ibland är det ju två eller tre...
Positivt var iallfall att jag inte blev sådär superstressad idag. Det gick lättare än det brukar att fokusera på en sak i taget. Så jag är inte totalt utmattad och inte blev jag sådär superarg på barnen heller. Skönt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vad härligt att kunna behärska sin stressnivå. För när den går upp går också humöret upp till det där farligt röda.
Skicka en kommentar