tankar om tankar

Samma tanke kan i olika sinnesstämningar betyda helt skilda saker för mej. När jag inte tänker oroliga tankar så är det inte så att tankarna är annorlunda, utan hur jag hanterar dem.

Ta som exempel min inte helt ovanliga (hm...) tanke: finns det någon toalett där?

Tidigare behövde jag bara snudda vid tanken för att kroppen skulle dra igång en panikreaktion. Vilket gjorde att jag blev rädd för själva tanken och försökte undvika den. Och vi vet ju alla hur det går om man inte ska tänka på den rosa elefanten. Jag tänkte hela tiden på toaletter.

Nu har jag accepterat att tanken finns där och försöker inte mota bort den. Och så har jag ändrat mitt sätt att förhålla mej till tanken. Jag tittar på den, inser att det är någonting jag får ta tag i om jag blir kissnödig senare. Sedan släpper jag tanken och fokuserar på nuet.

Men i extrema situationer eller om jag av någon anledning inte är så observant kan tanken "finns det någon toalett där?" dra igång en rad följdtankar som leder till att katastrofen är nära. Och då reagerar kroppen.

När jag skulle åka hem från Malmö tänkte jag: tänk om bussen är försenad och vi inte hinner gå på toaletten på centralen och tänk om toaletterna på tåget är ur funktion (det händer då och då) och jag blir jättekissnödig och...

Det ska till att väldigt många OM ska klaffa för att värstascenariot ska inträffa. Och OM det mot all förmodan skulle göra det så finns det alltid en lösning.

Jag är tryggt förvissad om att jag alltid kan hantera situationen just nu. Och tankar är bara tankar och ingenting att vara rädd för. Jag bestämmer själv var jag har mitt fokus.