kanske nya planer...

Min vän AC som ska gå på mammaledighet i oktober frågade om jag var intresserad av att vikariera på hennes jobb tills nästa sommar (eller längre). Ett halvtidsvik. i stan. Kan det bli bättre?

I morgon bestämmer de om de ska ta in en vikarie, och isåfall ska min vän föreslå mej. Det här är ju perfekt:


- Jag slipper pressen från FK (och mej själv) att gå upp på heltid. När jag anses redo för heltidsjobb tar jag antingen föräldraledigt, studerar eller blir arbetssökande resterande tid.


- Jag behöver inte oroa mej för hur jag ska ta mej till och från jobbet eftersom det ligger i min "bekvämlighetszon".

- Jag slipper min förra chef!!!

- Om jag jobbar ett år har jag a-kassa och sjukpenning efter studierna. (Som det är nu blir jag nollad i systemen om ett år eller så.)

- Jag får ett kvitto på att jag klarar av att jobba. Vilket kan vara skönt när studierna är avklarade.



Men så är det alla "tänk om... " fast:

- om jag har i tankarna att jag ska studera om ett år behöver jag ju inte prestera och visa mej duktig utan kan lägga mej på "sköta mitt jobb"-nivå.

- eftersom det är halvtid kan jag förmodligen prova fram tider som passar mej (jag kan rent av ställa det som krav)

- om jag är uppriktig och berättar som det är behöver jag inte stressen av att försöka vara någon/-t jag inte är.

Och dessutom har jag redan berättat för min vän att jag måste börja med arbetsträning och sedan trappa upp. Jag känner att det vore en chans som dessutom känns bra och rolig, men att jag lika gärna kan börja studera. Så jag har ingenting att förlora utan kan säga hur jag vill ha det.

Bra träning i att lyssna på mej själv! Imorgon får jag veta!