söndagkväll

Hemma igen efter en timmes uppiggande promenad med Eva. Den här gången utan stavar för jag har fått ont i tummarna. De får vila ett par veckor och sedan ska jag undersöka vad jag gjorde för fel.

Idag har jag, mamma och barnen varit på öppet hus i mammas barndomshem, som numera är hembygdsgård. Ett fint gammalt hus med fantastiskt läge. Där skulle man bo....om det inte varit så långt ute på landet. Fast när mamma bodde där fanns det flera affärer längs bygatan. Tänk vad det har förändrats!

Den här helgen har jag trappat ner på koffeinet - igen. En halv kopp i går och en mun idag. Jag hade råkat köpa kokkaffe sist, och det smakade inte så gott i bryggaren. Maken finmalde men det var ändå ingen höjdare tyckte jag. Bra, för nu finns det inget kaffe att falla tillbaka på!

Om det krisar i morgon ska jag pimpla pulvercappuccino. Barnen är lediga imorgon och jag fasar för en trött dag. Mitt sömnbehov just nu är enormt (gääsp). Så en hel dag med kidsen känns jobbigt... Jag hoppas att det är järnbrist! Läkartid får jag ingen i maj, men jag ska ringa och höra om jag kan gå till distriktssköterskan och kolla blodvärdet och så kanske min läkare kan kika på det om det är för lågt. Det känns ju himla onödigt att masa omkring urtrött och håglös i minst två veckor till!!!!