konsten att vara mej själv

Igår träffade jag tjejerna som jag mer eller mindre regelbundet har umgåtts med sedan vi var små. Jag gick dit med mina tankar om skoltiden i bakhuvudet och vi pratade lite om kamratskapen i klassen.

En av tjejerna hade upplevt det som att vi inte hade fasta bästisar utan ständigt bytte kompisar, och hon såg det som positivt. Det var skönt att få bekräftat att andra delade mina upplevelser, även om jag för egen del upplevde det som jobbigt att alltid behöva söka nya vänner. Så här efteråt kan jag ju se det som positivt att vi alla hade en omtanke om varandra och att jag egentligen inte hade behövt oroa mej eftersom ingen någonsin "blev över". En fin klass, och fina tjejer som fortfarande känns nära.

När jag skulle göra mej i ordning till träffen var jag på väg att byta min fina tunika mot något som bättre skulle passa in i sällskapet. Kom dock på mej själv och behöll tunikan på eftersom den fortfarande var fräsch. Bra!

Dessutom blev jag försenad, men istället för att stressa så kom jag lite för sent. Och utan att ge någon förklaring till dröjsmålet. Och den här gången försökte jag inte slingra mej i från frågorna om hur jag mår utan förklarade så gott jag kunde. Trots att jag känner allihopa så tycker jag att det kan vara jobbigt att prata om mej själv när det inte är på tu man hand.

När jag cyklade i väg i min tunika så hörde jag i mitt huvud hur en av vännerna skulle försöka fälla en rolig kommentar om min klädsel. När jag tänker efter så har hon alltid försökt ta sej fram på min bekostnad, med skämt eller rent av taskiga metoder. Jag har dock alltid tigit och lidit eftersom jag vet att hon förmodligen bara är avundssjuk. Hon har fått kämpa med allt, haft det rörigt hemma och var mobbad av några av killarna, medan jag glidit runt på en räkmacka (iallafall i jämförelse). Dessutom tror jag att jag tvekade att säga ifrån av rädlsa för att inte få vara med. Och det här beteendet har vi fortsatt med i vuxen ålder. Hon kommenterar och jag tiger. Av gammal vana tror jag.

Men igår bestämde jag mej för att det får vara nog! Att hon har bekymmer rättfärdigar faktiskt inte att hon ska vara elak mot mej. Efter tjugoåtta år får det vara nog.