Efter terapin igår tog jag mej en ordentlig funderare på min irritation över makens snickrande. Och kom fram till att för hans skull kan jag ställa upp på att stå i köket på vardagarna under en begränsad tid. Jag bestämde mej för att välja att göra det så att han får tid till byggandet.
Han gör ju faktiskt det här för familjen. Och det är rätt trist att altanen är en byggarbetsplats nu när det börjar bli varmt ute. Det ska bli skönt när det är klart!
Strax före sex igår kom maken in och skulle duscha barnen. Då erbjöd jag mej att göra det i hans ställe så att han kunde fortsätta med byggandet. Han blev glad och jag kände mej också glad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar