Jag är den bästa mamman mina barn kan få.
Jag är den enda kvinnan för min man.
Jag är min mammas älskade dotter.
Varför är det så svårt
att inse att jag duger som jag är?
Varför vågar jag inte
ta min längtan på allvar?
Varför tror jag inte
att jag kan det jag vill?
Varför är det så svårt
att vara min egen bästa vän?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar