071129: FK-möte

Sitter i soffan med en kopp kaffe och känner mej bara glad och lätt.Min nya handläggare, vilken lyckträff. När jag pratat på ett tag om min sjukdomsutveckling och sjukskrivningstiden så sa hon: "Det låter nästan som om du har utvecklat en utmattningsdepression."

Vi pratade om stressen och hon tyckte att jag var väldigt uppskruvad (upplevde jag inte mej själv som) och målinriktad. Och att det jag behöver främst är lugn och ro. Tid för att hitta mej själv, lära mej att bara vara och dessutom utveckla intressen utanför hem och jobb.Det trodde jag aldrig att jag skulle få höra av en handläggare på försäkringskassan!

Hon berättade att hon själv haft en utmattningsdepression så hon vet verkligen vikten av att få lugn och ro och en kravlös tillvaro.

Hennes förslag är inte sjukpension utan att vi fortsätter med sjukskrivning. Men utan någon tidplan. Målsättningen är att jag ska vara tillbaka i arbete under nästa år, och inte alls tänka på jobb och bilkörning fram till sommaren.Jag är så lättad att jag blir tårögd. Det här är ju bättre än jag någonsin kunnat drömma om.Hon tyckte att jag borde ta hand om utmattningsdepressionen först och inte ha några som helst krav eller tider att passa (hämtning och lämning). Och att om panikångesten blir värre av det så får vi ta det sedan. En månad i stugan trodde hon skulle vara perfekt. Tid att få ro och hitta mej själv.

Terapeuten tyckte ju inte att det var någon lösning att sluta med dagishämtningen, men jag vet inte jag. Ska prata med honom om det igen.Framöver ska vi ha ett avstämningsmöte med jobbet där hon kommer att lägga fram det förslag som vi kom fram till. Innan dess ska jag träffa min läkare igen och stämma av med henne.Sedan hoppas jag på lugn och ro. Ett bra tag framöver.