071116: terapi

Jag körde bil till terapin idag, på vinterväg. Det gick bra.

Jag sa att jag tyckte att det var för mycket med tre läxor. Men han hade bara noterat två. Och det var de två som jag hade gjort. Så bra.

Vi pratade om min vardagsplanering. Om att det nog är bra med bestämda dagar för annars finns risken att jag antingen inte gör någonting, går omkring med massor av borden som mot slutet av veckan växt till måsten. Eller att jag gör i förväg för att kunna njuta senare. VIlket man ju ändå inte gör eftersom det alltid tillkommer nya saker.

Vi pratade om vad jag vill. Om mina intressen som börjar vakna till liv. Om min lust att vara närvarande tillsammans med min familj. Om att ständigt aktivt välja att vara tillsammans med min man, så att det inte blir slentrian.

Vi började beta av alla mina borden. Fastnade länge vid mitt borde när det gäller vänner som jag borde ringa. Vi kom fram till att varje borde är komplext, och att det finns många fler borden än dessa. Och vi bestämde oss för ett annat angreppssätt. Nu ska vi utgå från mina värderingar.

Vilka är mina golfbollar? Som det är idag har jag allt på samma nivå. Ingenting är viktigare än något annat i praktiken (i tanken är det naturligtvis inte så men i det här fallet är det ju inte tanken som räknas....) och det är ju som gjort för att få dåligt samvete och vara stressad. Till nästa gång ska jag fundera lite över golfbollarna.

...
En professor i filosofi står framför sin klass, med några saker framför sig på katedern. När lektionen börjar lyfter han, utan att säga något, fram en stor och tom syltburk och fyller den med golfbollar. Han frågar sedan studenterna om burken är full. De nickar jakande.

Så plockar professorn upp en låda med små färgade kulor och häller dem i burken. Han skakar burken lätt och kulorna finner vägen till hålrummen mellan golfbollarna. Igen frågar han studenterna om burken är full. De nickar jakande igen.

Professorn tar då upp en påse med sand och häller den i burken. Självklart fyller sanden hålrummen mellan golfbollar och kulor. Återigen frågar han studenterna om burken är full och studenterna svarar med ett rungande JA.

Professorn plockar då fram en stor burk öl från under katedern och häller hela innehållet i burken, vilket effektivt fyller upp hålrummen mellan sandkornen. Studenterna börjar nu skratta.

Nu, säger professorn när skrattet lagt sig, ponera att denna burk representerar ditt liv. Golfbollarna är de viktiga sakerna i livet, din familj, dina barn, din hälsa, dina vänner, dina favoritsysselsättningar, saker som om allt annat försvann, och bara de sakerna återstod, så ditt liv fortsatt vara fullständigt. De små kulorna representerar de andra sakerna som betyder något, ditt jobb, din bil, ditt hus. Sanden är allt annat, de små sakerna. Om du först häller sanden i syltburken, fortsatte professorn, blir det plats till golfbollarna och småkulorna. Det samma gäller i livet. Om du spenderar för mycket tid och energi på de små sakerna, får du aldrig plats till de sakerna som är viktigast för dig. Koncentrera dig på de saker som är viktigast i ditt liv. Lek med barnen, ta dig tid till motion, bjud ut din kära på middag. Det finns alltid tid kvar till att städa huset, tvätta bilen och kasta soporna.

Ta hand om golfbollarna först, det som verkligen betyder något. Prioritera! Resten är bara sand... En av studenterna sträckte upp handen och undrade vad ölet representerade Professorn log. Jag är glad att du ställde den frågan. Det visar bara att hur fulländat ditt liv än kan verka, finns det alltid plats till en stor kall öl...