070921: för ett år sedan...

...låg jag i sängen och grät.

Jag hade stigit upp vid halv fem på morgonen för att ta bussen in till stan. Där skulle jag byta buss för vidare färd till jobbet. Jag vågade ju inte köra bil. Så bussen var min räddning. Även om tanken på att åka buss också var jobbig.

Gick till busshållsplatsen. Ångestfylld väntan. Ensam på bussen. Skönt! Ny väntan. På nästa buss. Paniken växte. Gick. Fram och tillbaka. Fokuserade på strecken. Men det hjälpte inte. Magen körde igång.Det finns toalett på bussen...

Bussen kom. En risig en. Jag gick på. Det fanns ingen toalett. Paniken förlamade mej nästan. Men jag lyckades mumla någon ursäkt. Och sprang därifrån. In i vänthallen.

Tog nästa buss hem. Ringde till chefen. Magsjuk. Sa jag. Bäddade ner mej. Och låg där hela dagen. Efter det började helvetet. Jag vågade knappt gå utanför dörren.Ett år...inte trodde jag att jag fortfarande skulle vara sjukskriven.

Ett år... det känns som en gräns. Det är lång tid att vara borta. Ett helt år. Och inte frisk än. Känns ledsamt. Och stressande. Lite som ett misslyckande. Trots att jag inte borde känna så. Jag har gjort så gott jag kunnat. Jag har verkligen kämpat. Jag har kämpat så mycket så att jag blev sämre. Men ändå. Ett år.