070801: bäst i världen

Fyraåringen får en låda att lägga sina teckningar i. Rosa såklart. Hon är nämligen fruktansvärt produktiv. Rummet svämmar över av hennes alster.

Mamman instruerar: I lådan ska du lägga dina finaste teckningar. De som du vill spara.

Dottern nickar allvarligt och springer genast och hämtar en papperskasse. Fyra år och tänker redan på miljön.Hon griper sig an uppgiften full av entusiasm. Med stängd dörr. Efter någon timme kommer hon stolt ut. Hon är klar!

Mamman inspekterar och berömmer.Lådan är nästan full. Och i papperskassen ligger det - en teckning. En teckning, som av någon anledning aldrig blivit färdigritad.En enda teckning som inte var så fin att den var värd att spara.

Mamman funderar. Om hon skulle rensa på samma sätt. Då skulle det vara papperskassen som nästan var full. Och i lådan skulle det ligga en ensam teckning. Hon som knappt ens tycker att det är lönt att försöka för att hon inte kan.

Klart att det man gör är fint! Klart att man är bäst i världen! Så självklart för en fyraåring.Mamman ler. Med ett stråk av sorg. När slutade hon tro på sig själv? När slutade hon vara bäst i världen?