070629: ångesten för motorvägen

Det finns det en sak till som ligger i vägen. På vägen till jobbet.
En händelse som ger mej ångest bara jag tänker på det.
Som jag skjutit upp under hela våren för det känns så jobbigt att prata om.
Men nu ska det fram!Och spricka i solen, som ett gammalt fult troll!

Egentligen är det inget farligt eller hemskt. Min man förstår inte hur jag kan känna en sån ångest för det här. Men jag är en sån (eller har varit, men jag ska ändra på det) som inte vill bryta mot lagar och reglerutan alltid vill göra som man bör".

Till pudelns kärna:November 2004. Gravid. Jobbat hela dagen. Ska hämta barnen på dagis. Trött.Kör hem i 110 km/h. Motorväg med mitträcke.
Vid en avfart är vägen avspärrat.Olycka!

En man vinkar att jag ska köra av på avfarten. En bil kör framför mej. Saktar in. Kör vidare. Jag söker ögonkontakt med mannen. Han tittar inte på mej. Ska jag stanna? Osäker. Han gör inte stopptecken, utan sakta farten-tecken. Jag kör vidare, sakta. Kommer av motorvägen. På andra sidan är påfarten till motorvägen. Den är inte avspärrad. Bilen före mej kör ner där. Han hade väl pratat med mannen? Olyckan var nog precis under bron, tänker jag. Kör vidare ner på motorvägen igen.

Shit! Stanna! Där var olyckan. En bil som kört av vägen.Först en buss. Sedan flera bilar, kanske fem.Och så jag.Mannen i den första bilen går fram till olycksplatsen och pratar. Går tillbaka och startar bilen. Försöker vända bilen, men det är för trångt. Börjar istället backa.De andra bilarna backar efter. I full fart!Så får man ju inte göra! Fick han OK från någon vid olycksplatsen?

Hur ska jag göra? Dagistid att passa. Vägen är ju avspärrad. Det kan inte komma någon bil därifrån. Äh, har dom andra backat så kan väl jag också! Backar. Långsamt. Ena fönstret nedvevat. Ifall brandbilarna kommer därifrån.Men det gör de nog inte. Varför skulle de göra det? Backar och backar. Jobbigt med stor mage!

Jag kommer fram till av påfarten. Kör av vägen. Där står samme man som vinkade mej av vägen tidigare. Han tittar strängt på mej och säger:- Det där var farligt gjort!

Låg vaken hela natten och hade ångest. Skämdes. Till sist väckte jag min man, och berättade. Han skulle ha gjort likadant, sa han. Jag har ältat det här med min man. Om och om igen. Men det känns inte bättre!

Det hände ju ingenting! Jag vet att jag var jätteförsiktig! Jag vet att vägen var avspärrad och om det hade kommit någon bil, så hade jag kört in till kanten och stannat.

Jag har inte ångest för att det kunde hänt en olycka. Jag har ångest för att jag gjorde någontingsom man inte får göra.