Anledningar att sluta med kaffe:
- något som liknar ångest drar igång efter en mugg kaffe.
- stressen över att "få in" två kaffepauser i vardagen. Jag planerar mitt liv efter mitt kaffe och har till och med börjat småljuga för att få ihop det. (Helst ska jag hålla mej nära en toa i två timmar efter intagen kopp.)
- jag tycker egentligen inte att det är speciellt gott
- kaffe är ett gift och kroppen får lägga energi på att ta hand om det istället för på återhämtning.
Anledningar att fortsätta med kaffe:
- jag får en kick och blir piggare en liten stund
- trots att det inte är gott är jag sugen på det
- jag får en möjlighet att utmana mitt undvikandebeteende efter en drucken kopp.
I morgon är det stört omöjligt att få in en kaffepaus i schemat. Först ska jag köra barnen till simskolan och efter det åker vi hem till mamma och får lunch. Sedan ska jag till friskvårdsterapeuten. Och efter det stannar vi nog en stund hos mamma innan vi kör hem. Då kan jag inte dricka kaffe eftersom det blir motorvägskörning hem och jag ska förbi affären och köpa sallad till kompisträffen senare på kvällen.
Så det får bli ett slut imorgon (laddar väl med huvudvärkstabletter). Och eftersom det inte funkar med att begränsa drickandet ska det bli tvärstopp. Jag har försökt med en kopp om dagen, men efter ett tag blir det en kopp till "bara idag". Och så är det kört!
Ersättning
Istället för kaffe ska jag ta pauser med grönt te.
Belöning
Det tar två månader innan ett fysiskt beroende har försvunnit (har jag läst). Och då passar det ju bra att börja sluta den förste.
Efter 62 dagar utan kaffe ska jag belöna mej med...hmmm...en ny väska!
måndag 30 juni 2008
lugn start
Familjen är i simhallen och jag är ensam hemma. Härligt!
Idag har vi ingenting inplanerat förrutom att vi kanske åker och köper golv till förrådet. Mitt "lilla" projekt som jag inte rodde hem har tagits över av maken och vips så är det nästan klart.
Jag har svårt för saker som tar tid och innefattar flera moment eftersom jag inte kan fokusera på en sak i taget utan ser allt som ska göras - och blir superstressad! Och trots att jag intalar mej själv att det får ta den tid det tar så sätter jag ändå upp tidsmål. Fast jag övar på det och jag har blivit mycket bättre. I vardagssysslorna har jag blivit bättre på att göra och vara i en sak i taget och det är ett stort framsteg för mej! Resten kommer väl så småningom. Kanske är det orken som inte riktigt räcker till och så blir jag stressad för att jag känner det..
Jag tror att jag ska börja öva på lekstugan. Om jag inte gör någonting åt den så kommer ingenting att hända i år heller. Och det är "bara" enkla grejjer kvar:
- måla utvändigt (är bara grundmålad)
- sy gardiner (roligt)
- måla "köksbänken" vit + svarta spisplattor
- sätta upp lite hyllor
Idag har vi ingenting inplanerat förrutom att vi kanske åker och köper golv till förrådet. Mitt "lilla" projekt som jag inte rodde hem har tagits över av maken och vips så är det nästan klart.
Jag har svårt för saker som tar tid och innefattar flera moment eftersom jag inte kan fokusera på en sak i taget utan ser allt som ska göras - och blir superstressad! Och trots att jag intalar mej själv att det får ta den tid det tar så sätter jag ändå upp tidsmål. Fast jag övar på det och jag har blivit mycket bättre. I vardagssysslorna har jag blivit bättre på att göra och vara i en sak i taget och det är ett stort framsteg för mej! Resten kommer väl så småningom. Kanske är det orken som inte riktigt räcker till och så blir jag stressad för att jag känner det..
Jag tror att jag ska börja öva på lekstugan. Om jag inte gör någonting åt den så kommer ingenting att hända i år heller. Och det är "bara" enkla grejjer kvar:
- måla utvändigt (är bara grundmålad)
- sy gardiner (roligt)
- måla "köksbänken" vit + svarta spisplattor
- sätta upp lite hyllor
söndag 29 juni 2008
degig dag
Idag har vi mest hasat omkring och degat. Barnen kom ur pyjamasarna lagom till lunch och jag har mest gjort ingenting. D.v.s. två maskiner tvätt, lagat lunch, plockat med disk och sånt.
Vid fem hade ingen tänkt på middag så det blev hämtpizza. Lite nyttig har jag dock varit. Jag köpte inte den där chokladkakan som jag var sugen på och så har jag gått stavpromenad ikväll.
Just ja. Det blev inget kalas idag för maken min har mått dåligt hela dagen. Mest gått omkring och gnällt eller legat i soffan. Tråkigt för mej för jag hade gärna haft några timmar för mej själv (fast å andra sidan så slapp jag ju råka ut för släktens ogillande genom att stanna hemma).
Vid fem hade ingen tänkt på middag så det blev hämtpizza. Lite nyttig har jag dock varit. Jag köpte inte den där chokladkakan som jag var sugen på och så har jag gått stavpromenad ikväll.
Just ja. Det blev inget kalas idag för maken min har mått dåligt hela dagen. Mest gått omkring och gnällt eller legat i soffan. Tråkigt för mej för jag hade gärna haft några timmar för mej själv (fast å andra sidan så slapp jag ju råka ut för släktens ogillande genom att stanna hemma).
kalas, kalas, kalas
Om två veckor fyller jag 35. Pliktens moln har hängt tungt över mej. Som varje år ser en växande skara kära fram emot att få fira. Och jag har funderat fram och tillbaka. Kanske bara en fika?
Igår kom bror min på den strålande lösningen: vi firar i stugan! Inget fixande hemma och många som hjälps åt. Så får det bli!
Och dessutom spånade vi fram den otäcka idén att maken tar bussen hem på söndagen (för sista jobbveckan innan semestern) medan vi andra stannar till tisdagen. Och så kör jag hem med syrran (som inte har körkort) som moraliskt stöd. M.a.o. ensam om ansvaret att få hem bilen. Och över bron dessutom. Otäckt men mer roligt än läskigt. Ska bara kolla med syrran så att planerna passar henne också.
I eftermiddag är det kalas igen. Makens bror fyller ojämnt. Jag får se hur jag gör, känns lockande att stanna hemma och för en gångs skull få vara ensam! Att ständigt ha människor omkring mej är jobbigt. Trots att det är min underbara, älskade familj.
Igår kom bror min på den strålande lösningen: vi firar i stugan! Inget fixande hemma och många som hjälps åt. Så får det bli!
Och dessutom spånade vi fram den otäcka idén att maken tar bussen hem på söndagen (för sista jobbveckan innan semestern) medan vi andra stannar till tisdagen. Och så kör jag hem med syrran (som inte har körkort) som moraliskt stöd. M.a.o. ensam om ansvaret att få hem bilen. Och över bron dessutom. Otäckt men mer roligt än läskigt. Ska bara kolla med syrran så att planerna passar henne också.
I eftermiddag är det kalas igen. Makens bror fyller ojämnt. Jag får se hur jag gör, känns lockande att stanna hemma och för en gångs skull få vara ensam! Att ständigt ha människor omkring mej är jobbigt. Trots att det är min underbara, älskade familj.
lördag 28 juni 2008
underbar sommarkväll
I dag har vi firat guddotterns ettårsdag.
Efter en blåsig eftermiddag kom solen. Och kvällen avslutades på altanen där vi satt och njöt av den ljumma sommarkvällen och fågelsången, medan barnen höll sej undan och lekte.
Den här gången hade jag bestämt mej för att inte vara den som bröt de gånger det var tyst. Och faktiskt lyckades jag bra med det. Jag hade inte tänkt ut frågor i förväg och jag sa ingenting bara för att jag kände mej tvungen. Och när jag bara kunde vara så var det ju faktiskt inte så tröttande som när man försöker vara något som man inte är.
Trots att det fortfarande inte känns helt okej att köra hem med ensamt ansvar därifrån så fick maken dricka vin till maten. Och jag oroade mej ingenting för hemfärden. Som så klart gick jättebra.
Efter en blåsig eftermiddag kom solen. Och kvällen avslutades på altanen där vi satt och njöt av den ljumma sommarkvällen och fågelsången, medan barnen höll sej undan och lekte.
Den här gången hade jag bestämt mej för att inte vara den som bröt de gånger det var tyst. Och faktiskt lyckades jag bra med det. Jag hade inte tänkt ut frågor i förväg och jag sa ingenting bara för att jag kände mej tvungen. Och när jag bara kunde vara så var det ju faktiskt inte så tröttande som när man försöker vara något som man inte är.
Trots att det fortfarande inte känns helt okej att köra hem med ensamt ansvar därifrån så fick maken dricka vin till maten. Och jag oroade mej ingenting för hemfärden. Som så klart gick jättebra.
fredag 27 juni 2008
syskonmys
Storasyster sover över hos storebror.
Lillasyster ville också! Men fick inte för mamman.
Vätperiod pågår!
Men hon fick vara med och mysa.
Sitta tillsammans på madrassen.
Prata, spela kort och läsa tidningar.
Nöjd och glad gick hon sedan in till sitt.
Mina! Fina!
Lillasyster ville också! Men fick inte för mamman.
Vätperiod pågår!
Men hon fick vara med och mysa.
Sitta tillsammans på madrassen.
Prata, spela kort och läsa tidningar.
Nöjd och glad gick hon sedan in till sitt.
Mina! Fina!
lugn dag
Det blev en lugn dag. Lite för inaktiv dock. Jag var sugen på en promenad men kände inte för att gå ensam. Fast nu har jag lovat mej själv att ta mej ut så fort jag känner för det. En promenad om dagen gör gott för hälsan och hjärnan.
Mentalt har jag också försökt ta det lugnt och har lagt in flera andnings- och avslappningspauser. Dock ingen meditationsstund. Jag diskuterade det med maken och vi kom fram till att det bästa nog är att ha en fast tid varje dag när vi är lediga. Helst skulle jag vilja bli så mycket piggare att jag kan gå upp en halvtimme före barnen och få min lugna stund. På det viset skulle det ju bli av oavsett vad som händer under dagen. Men som det är nu behöver jag sova som jag gör. Jag går och lägger mej före tio varje dag, och tidigare än så känns inte så kul.
Mentalt har jag också försökt ta det lugnt och har lagt in flera andnings- och avslappningspauser. Dock ingen meditationsstund. Jag diskuterade det med maken och vi kom fram till att det bästa nog är att ha en fast tid varje dag när vi är lediga. Helst skulle jag vilja bli så mycket piggare att jag kan gå upp en halvtimme före barnen och få min lugna stund. På det viset skulle det ju bli av oavsett vad som händer under dagen. Men som det är nu behöver jag sova som jag gör. Jag går och lägger mej före tio varje dag, och tidigare än så känns inte så kul.
höstplanerna
Det verkar inte bli något vikariat. Företaget behöver spara pengar och ska förmodligen lösa det internt. Jag har lämnat ett meddelande hos min handläggare på FK för att ta reda på reglerna om arbetsträning och eventuella bidrag. Fast jag har ju en tillsvidareanställning så det finns nog inga möjligheter till bidrag. Men det är ju iallafall värt att kolla upp.
Fast jag vill verkligen studera, och genom det här "tankeexperimentet" vet jag nu att studierna inte är någon flykt.
Efter semestern ska definitivt beslut tas så det är inte helt kört än. Och jag skulle ju kunna erbjuda mina tjänster ett par dagar i veckan och kombinera det med studier till våren.
Fast jag vill verkligen studera, och genom det här "tankeexperimentet" vet jag nu att studierna inte är någon flykt.
Efter semestern ska definitivt beslut tas så det är inte helt kört än. Och jag skulle ju kunna erbjuda mina tjänster ett par dagar i veckan och kombinera det med studier till våren.
en tom dag
En dag att fylla med härligheter eller med just ingenting.
Maken och de två stora ska på marknad efter simskolan. Jag vill följa med. Och jag hade tänkt göra det. Men det bästa för mej just nu är att stanna hemma.
Och egentligen är det nog inte själva marknaden som lockar. Utan upplevelsen av att äntligen klara av något som jag undvikit i flera år. Men jag vet att jag kan. Och jag vet att jag vågar. Så jag nöjer mej med det.
Minstingen ligger fortfarande och snusar i min säng. Hon hade ett par vaktimmar i natt och är väl trött nu. Och jag har gärna en stund för mej själv, så jag låter henne sova.
Maken och de två stora ska på marknad efter simskolan. Jag vill följa med. Och jag hade tänkt göra det. Men det bästa för mej just nu är att stanna hemma.
Och egentligen är det nog inte själva marknaden som lockar. Utan upplevelsen av att äntligen klara av något som jag undvikit i flera år. Men jag vet att jag kan. Och jag vet att jag vågar. Så jag nöjer mej med det.
Minstingen ligger fortfarande och snusar i min säng. Hon hade ett par vaktimmar i natt och är väl trött nu. Och jag har gärna en stund för mej själv, så jag låter henne sova.
torsdag 26 juni 2008
min bokblogg
Eftersom jag just nu avverkar böcker på löpande band har jag startat en bokblogg:
Min virtuella bokhylla.
Mest för att underlätta för mitt dåliga minne (innehållet brukar etsa sej fast men författare och titel brukar försvinna) men också för att dela med mej av mina läsupplevelser.
Välkommen att kika in!
Min virtuella bokhylla.
Mest för att underlätta för mitt dåliga minne (innehållet brukar etsa sej fast men författare och titel brukar försvinna) men också för att dela med mej av mina läsupplevelser.
Välkommen att kika in!
spenderbyxorna på!
Nu har jag utan att blinka köpt upp hela min månadspeng (och lite till) innan juli ens har börjat.
Bra jobbat!!!!
Belöning: ytterligare 1500 att spendera under juli. Bara till mej själv.
Det har blivit skor, höstjacka, fleece, tröja, inbunden skrivbok och en sjal. Det mesta på rea, men ändå hyfsat dyrt. Iallafall för att vara jag.
Jag kom fram till att de jackor jag har nu höst/vinter och sommar har jag nog haft i ungefär åtta år. Så det känns helt okej att köpa en ny.
Bra jobbat!!!!
Belöning: ytterligare 1500 att spendera under juli. Bara till mej själv.
Det har blivit skor, höstjacka, fleece, tröja, inbunden skrivbok och en sjal. Det mesta på rea, men ändå hyfsat dyrt. Iallafall för att vara jag.
Jag kom fram till att de jackor jag har nu höst/vinter och sommar har jag nog haft i ungefär åtta år. Så det känns helt okej att köpa en ny.
rastlös
Rastlös och hyperaktiv.
Sådan är jag idag.
Maken jobbar halvdag med tanken att jag skulle vila i eftermiddag.
Men inte. Efter lunch har jag turnerat runt i affärerna härikring.
Lämnat tillbaka och köpt nytt.
Blommor till Eva på födelsedagen som jag var förbi och lämnade.
Nu har jag siktet inställt på en jacka som jag gärna vill ha. På rea. (Fy.Fy.)
För att förhindra en stressreaktion ringde jag in och fick den undanhängd.
Annars är det min klassiska paniksituation:
att stressad av både öppettider (eller hämttider på dagis) och rean köra in till stan. Då räckte det med ett rödljus för att en panikattack skulle utlösas.
Idag ska jag ta det lugnt. Och när jag ändå är i stan ska jag se om jag kan hitta en fin skrivbok att samla mina glada tankar i. Det var bara typ ett år sedan jag började fundera på det...
Och sedan ska jag ta det lugnt till lördag eftermiddag. För nu känner jag igen den här rastlösheten. Den är ett tecken på att det börjar gå ut för. Fast först ska jag bara...
Sådan är jag idag.
Maken jobbar halvdag med tanken att jag skulle vila i eftermiddag.
Men inte. Efter lunch har jag turnerat runt i affärerna härikring.
Lämnat tillbaka och köpt nytt.
Blommor till Eva på födelsedagen som jag var förbi och lämnade.
Nu har jag siktet inställt på en jacka som jag gärna vill ha. På rea. (Fy.Fy.)
För att förhindra en stressreaktion ringde jag in och fick den undanhängd.
Annars är det min klassiska paniksituation:
att stressad av både öppettider (eller hämttider på dagis) och rean köra in till stan. Då räckte det med ett rödljus för att en panikattack skulle utlösas.
Idag ska jag ta det lugnt. Och när jag ändå är i stan ska jag se om jag kan hitta en fin skrivbok att samla mina glada tankar i. Det var bara typ ett år sedan jag började fundera på det...
Och sedan ska jag ta det lugnt till lördag eftermiddag. För nu känner jag igen den här rastlösheten. Den är ett tecken på att det börjar gå ut för. Fast först ska jag bara...
onsdag 25 juni 2008
att fronta
Idag har jag lärt mej ett nytt ord:
Fronta
I vår lokala matbutik är de bra på att fronta.
Alltså att anställda går runt och flyttar fram varorna så att hyllorna ser fulla ut.
Det har jag aldrig tänkt på. Bara tagit för givet. Men tydligen är det ovanligt.
Umgås man i ICA-kretsar så gör man.
Fronta
I vår lokala matbutik är de bra på att fronta.
Alltså att anställda går runt och flyttar fram varorna så att hyllorna ser fulla ut.
Det har jag aldrig tänkt på. Bara tagit för givet. Men tydligen är det ovanligt.
Umgås man i ICA-kretsar så gör man.
piggelin
Sedan i lördags har jag inte vilat efter lunch, och jag är ändå inte supertrött när kvällen kommer. Igår orkade jag till och med hela Morden i Midsomer.
Snart kanske jag på allvar kan börja fundera på att sluta med kaffet...
Snart kanske jag på allvar kan börja fundera på att sluta med kaffet...
mitt i prick
Hungriga barn mumsar på corn flakes i väntan på mat.
Treåringen kommer inrusande i köket med en flinga i högsta hugg:
- Mamma smaka! Det smakar pop corn!
Imponerande smaklökar!
(Och nu har vi ett nytt fredagsmys,)
Treåringen kommer inrusande i köket med en flinga i högsta hugg:
- Mamma smaka! Det smakar pop corn!
Imponerande smaklökar!
(Och nu har vi ett nytt fredagsmys,)
att vara här och inte där
Jag väntar fortfarande.
Jobb eller inte?
Funderade på att ringa och fråga.
Men jag väntar snällt.
Övar mindfulness.
I knivskarpt läge.
och kollar mailen lite oftare än vanligt
Jobb eller inte?
Funderade på att ringa och fråga.
Men jag väntar snällt.
Övar mindfulness.
I knivskarpt läge.
och kollar mailen lite oftare än vanligt
levande liv
Upp, upp, upp.
Nu har jag dragit iväg igen.
Mest i tanken.
Med stora planer.
Och så det eventuella jobbet ovanpå det.
Tog mitt förnuft till fånga.
Bad maken ta simhallsbesöket idag.
Lite lugn innan vi ska träffa kompisarna.
Köpefika till besöket imorgon.
Och inget städande.
Sänkta krav.
För att orka.
För att leva.
Och inte bara överleva.
Nu har jag dragit iväg igen.
Mest i tanken.
Med stora planer.
Och så det eventuella jobbet ovanpå det.
Tog mitt förnuft till fånga.
Bad maken ta simhallsbesöket idag.
Lite lugn innan vi ska träffa kompisarna.
Köpefika till besöket imorgon.
Och inget städande.
Sänkta krav.
För att orka.
För att leva.
Och inte bara överleva.
tisdag 24 juni 2008
plugg
Sonen fick läxa på simningen. Han ska lära sej bad- och båtvett tills imorgon. Efter lite klurande kom jag på att vi kunde göra charader för att han lättare skulle komma ihåg allt. Och sedan fick han läsa igenom punkterna.
När jag förhörde honom vid läggningen kom han ihåg 10 av 12 punkter helt utan hjälp. Eftersom han tog uppgiften på stort allvar så känns det bra att han lärde sej så fort. Komihågläxa har de ju inte ens börjat med i skolan än.
När jag förhörde honom vid läggningen kom han ihåg 10 av 12 punkter helt utan hjälp. Eftersom han tog uppgiften på stort allvar så känns det bra att han lärde sej så fort. Komihågläxa har de ju inte ens börjat med i skolan än.
i väntans tider
Simhallen med alla barnen gick bra idag också. Sonen blev lite besviken då läraren missat att han gjort det sista momentet för silverhajen, men eftersom det var hur lätt som helst så kan han göra om det utan problem. Tur- för jag hade inga kontanter med mej idag!
Dottern kom glatt hem igår och meddelade att hon kan simma. Det visade sig vara hundsim, men det är ju ett bra första steg. Hon håller sej flytande och tar sej framåt.
Efter simhallen besökte vi bibblan. Barnen hittade sex stycken älvböcker som vi inte har läst, så nu har vi läsning i ett par veckor. Till mej själv lånade jag en stor hög böcker i olika genrer som verkar bra, så att jag har lite att välja emellan. Fast det blir ju inte så mycket läst nu när barnen har sommarledigt.
Jag väntar med spänning på ett mailbesked om det blir någon chans till vikariat... Tjejerna och jag har byggt en koja som de leker i och sonen är hos bästisen. Lugnt och skönt med andra ord. Så kanske kan jag plocka fram en bok...
Dottern kom glatt hem igår och meddelade att hon kan simma. Det visade sig vara hundsim, men det är ju ett bra första steg. Hon håller sej flytande och tar sej framåt.
Efter simhallen besökte vi bibblan. Barnen hittade sex stycken älvböcker som vi inte har läst, så nu har vi läsning i ett par veckor. Till mej själv lånade jag en stor hög böcker i olika genrer som verkar bra, så att jag har lite att välja emellan. Fast det blir ju inte så mycket läst nu när barnen har sommarledigt.
Jag väntar med spänning på ett mailbesked om det blir någon chans till vikariat... Tjejerna och jag har byggt en koja som de leker i och sonen är hos bästisen. Lugnt och skönt med andra ord. Så kanske kan jag plocka fram en bok...
måndag 23 juni 2008
medicinering
Nu tar jag 40 mg Citalopram och läkaren föreslog att jag ska kombinera detta med en annan SSRI som heter Mirtazapin.
Fast jag har bestämt mej för att hålla mej till enbart Citalopram, som funkar bra och inte har några biverkningar.
Fast jag har bestämt mej för att hålla mej till enbart Citalopram, som funkar bra och inte har några biverkningar.
kanske nya planer...
Min vän AC som ska gå på mammaledighet i oktober frågade om jag var intresserad av att vikariera på hennes jobb tills nästa sommar (eller längre). Ett halvtidsvik. i stan. Kan det bli bättre?
I morgon bestämmer de om de ska ta in en vikarie, och isåfall ska min vän föreslå mej. Det här är ju perfekt:
- Jag slipper pressen från FK (och mej själv) att gå upp på heltid. När jag anses redo för heltidsjobb tar jag antingen föräldraledigt, studerar eller blir arbetssökande resterande tid.
- Jag behöver inte oroa mej för hur jag ska ta mej till och från jobbet eftersom det ligger i min "bekvämlighetszon".
- Jag slipper min förra chef!!!
- Om jag jobbar ett år har jag a-kassa och sjukpenning efter studierna. (Som det är nu blir jag nollad i systemen om ett år eller så.)
- Jag får ett kvitto på att jag klarar av att jobba. Vilket kan vara skönt när studierna är avklarade.
Men så är det alla "tänk om... " fast:
- om jag har i tankarna att jag ska studera om ett år behöver jag ju inte prestera och visa mej duktig utan kan lägga mej på "sköta mitt jobb"-nivå.
- eftersom det är halvtid kan jag förmodligen prova fram tider som passar mej (jag kan rent av ställa det som krav)
- om jag är uppriktig och berättar som det är behöver jag inte stressen av att försöka vara någon/-t jag inte är.
Och dessutom har jag redan berättat för min vän att jag måste börja med arbetsträning och sedan trappa upp. Jag känner att det vore en chans som dessutom känns bra och rolig, men att jag lika gärna kan börja studera. Så jag har ingenting att förlora utan kan säga hur jag vill ha det.
Bra träning i att lyssna på mej själv! Imorgon får jag veta!
I morgon bestämmer de om de ska ta in en vikarie, och isåfall ska min vän föreslå mej. Det här är ju perfekt:
- Jag slipper pressen från FK (och mej själv) att gå upp på heltid. När jag anses redo för heltidsjobb tar jag antingen föräldraledigt, studerar eller blir arbetssökande resterande tid.
- Jag behöver inte oroa mej för hur jag ska ta mej till och från jobbet eftersom det ligger i min "bekvämlighetszon".
- Jag slipper min förra chef!!!
- Om jag jobbar ett år har jag a-kassa och sjukpenning efter studierna. (Som det är nu blir jag nollad i systemen om ett år eller så.)
- Jag får ett kvitto på att jag klarar av att jobba. Vilket kan vara skönt när studierna är avklarade.
Men så är det alla "tänk om... " fast:
- om jag har i tankarna att jag ska studera om ett år behöver jag ju inte prestera och visa mej duktig utan kan lägga mej på "sköta mitt jobb"-nivå.
- eftersom det är halvtid kan jag förmodligen prova fram tider som passar mej (jag kan rent av ställa det som krav)
- om jag är uppriktig och berättar som det är behöver jag inte stressen av att försöka vara någon/-t jag inte är.
Och dessutom har jag redan berättat för min vän att jag måste börja med arbetsträning och sedan trappa upp. Jag känner att det vore en chans som dessutom känns bra och rolig, men att jag lika gärna kan börja studera. Så jag har ingenting att förlora utan kan säga hur jag vill ha det.
Bra träning i att lyssna på mej själv! Imorgon får jag veta!
piggare och piggare
Nu börjar det flyta på igen. Och jag märker att jag börjat planera in saker. Bäst att bromsa lite och ta en dag i sänder. I dag ska hela familjen in till stan och försöka handla liiiite på rean. Tänker att jag ska träna på att hantera reastressen genom exponering och bara köpa sådant som jag även skulle ha köpt till fullpris.
Syjuntan ikväll blev inställd precis som jag anat. Och det känns ganska skönt för jag behöver en lugn hemmakväll.
Jag vet inte om medicinminskningen kan ge utslag så snabbt, men jag har sovit bättre om nätterna och bara vaknat när barnen väckt mej (annars brukar jag vakna till varannan timme ungefär). Och dessutom känner jag mej piggare. Igår sov jag inte middag men klarade ändå av att köra de åtta milen hem på kvällen. Dessutom borde väl allt kosttillskott som jag proppar i mej göra mej piggare.
Jag har iallafall bestämt mej för att inte fastna i "oj, vad jag är trött"- ältandet utan intala mej själv att jag är pigg och full av energi.
Syjuntan ikväll blev inställd precis som jag anat. Och det känns ganska skönt för jag behöver en lugn hemmakväll.
Jag vet inte om medicinminskningen kan ge utslag så snabbt, men jag har sovit bättre om nätterna och bara vaknat när barnen väckt mej (annars brukar jag vakna till varannan timme ungefär). Och dessutom känner jag mej piggare. Igår sov jag inte middag men klarade ändå av att köra de åtta milen hem på kvällen. Dessutom borde väl allt kosttillskott som jag proppar i mej göra mej piggare.
Jag har iallafall bestämt mej för att inte fastna i "oj, vad jag är trött"- ältandet utan intala mej själv att jag är pigg och full av energi.
söndag 22 juni 2008
nästan som på den gamla goda tiden
Nu har jag landat i soffan efter en härlig midsommarhelg som i stort sett blev som det brukar. I positiv bemärkelse. Och jämfört med förra året var mitt mående en riktig höjdare:
Jag körde glatt över bron utan minsta ångest :-)
I år fick vi ta bilen till midsommardansen vilket borde inneburit en del ångest. Men icke. Jag till och med dansade och hoppade runt stången mitt i folksamlingen med en unge på armen. :-)
På midsommardagen åkte vi traktor och vagn ner till sjön. Och jag följde med och njöt av turen :-)
I dag körde vi en sommarbutiksturné. Lite oplanerat skulle vi åka en timme efter att jag druckit kaffe (vill stanna hemma två timmar) men jag följde med ändå. Var lite nervös mot slutet när jag började bli kissnödig, men det kändes på det hela taget bra. :-)
Tänk vad mycket som har hänt på ett år...
Jag körde glatt över bron utan minsta ångest :-)
I år fick vi ta bilen till midsommardansen vilket borde inneburit en del ångest. Men icke. Jag till och med dansade och hoppade runt stången mitt i folksamlingen med en unge på armen. :-)
På midsommardagen åkte vi traktor och vagn ner till sjön. Och jag följde med och njöt av turen :-)
I dag körde vi en sommarbutiksturné. Lite oplanerat skulle vi åka en timme efter att jag druckit kaffe (vill stanna hemma två timmar) men jag följde med ändå. Var lite nervös mot slutet när jag började bli kissnödig, men det kändes på det hela taget bra. :-)
Tänk vad mycket som har hänt på ett år...
torsdag 19 juni 2008
slow start
Maken tog med sej alla barnen till simhallen idag, så jag fick en lugn morgon! Välbehövligt. Om en timme ska vi hämta min syster + sambo vid tåget, men jag sitter fortfarande i soffan så maken får nog ta över det uppdraget. (Och dessutom föll jag för en kopp kaffe och vill inte ge mej ut...).
Idag ska vi bara träffas en snabbis för de åker upp till stugan med mamma i eftermiddag. Vi kommer efter imorgon kväll/natt efter midsommarfirandet med vännerna.
Nu borde jag nog hoppa in i duschen...
Idag ska vi bara träffas en snabbis för de åker upp till stugan med mamma i eftermiddag. Vi kommer efter imorgon kväll/natt efter midsommarfirandet med vännerna.
Nu borde jag nog hoppa in i duschen...
onsdag 18 juni 2008
semesterplaner
I år har vi två inbokade resor på semestern. En dagstripp till Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby (gratisbiljetter från banken) samt några dagar hos lillasyster i Malmö.
Nu har jag bokat den resan. Det blir med tåg!!!! Hjälp, vad läskigt! Men den här gången ska det gå. Sist hoppade jag av tågresan i sista stund men nu ger jag mej själv en ny chans att visa att det inte är någon fara.
Spännande för barnen och överraskande billigt - bara 500 spänn för hela familjen!!!
Vi kanske ska ta tåget till Vimmerby också...
Och så blir det några turer till vårt semesterparadis på norra Öland. Såklart. Men det tar vi när lusten faller på och vädret känns lockande.
Maken har för en gångs skull inga stora renoveringsprojekt på gång. Inglasningen ska göras klart och så ska vi bygga staket tillsammans med grannen (innan vintern). Och så ska maken röja sin snickarhörna i källaren. Han har blivit lovad ny inredning för att få det riktigt bra. Nu är det så rörigt att till och med jag skäms när sotaren ska ta sej förbi på väg till pannrummet.
Och nu är det fotbollsdax.
Nu har jag bokat den resan. Det blir med tåg!!!! Hjälp, vad läskigt! Men den här gången ska det gå. Sist hoppade jag av tågresan i sista stund men nu ger jag mej själv en ny chans att visa att det inte är någon fara.
Spännande för barnen och överraskande billigt - bara 500 spänn för hela familjen!!!
Vi kanske ska ta tåget till Vimmerby också...
Och så blir det några turer till vårt semesterparadis på norra Öland. Såklart. Men det tar vi när lusten faller på och vädret känns lockande.
Maken har för en gångs skull inga stora renoveringsprojekt på gång. Inglasningen ska göras klart och så ska vi bygga staket tillsammans med grannen (innan vintern). Och så ska maken röja sin snickarhörna i källaren. Han har blivit lovad ny inredning för att få det riktigt bra. Nu är det så rörigt att till och med jag skäms när sotaren ska ta sej förbi på väg till pannrummet.
Och nu är det fotbollsdax.
en dag ska jag berätta om mamma
I boken En dag ska jag berätta om mamma skriver Karin Thunberg om sin uppväxt och om sin mammas liv. En fin skildring av hur det är att växa upp i en familj som inte är som alla andra familjer (mamman samlade på sopor).
småtråkigt
Den här veckan har barnen inte en enda kompis att leka med på dagarna. Rackarns vad tråkigt man kan ha då! Men som tur är har de ju varandra och efter lite gnällande brukar de hitta på någonting kul att göra.
Och även om inte sonen vill erkänna det så tror jag faktiskt att han innerst inne tycker att det är ganska skönt att få strosa omkring här hemma i några dagar.
Nu är de ute och sedan har jag lovat att de får kolla på film. Bara för att jag vill sova en stund.
Och även om inte sonen vill erkänna det så tror jag faktiskt att han innerst inne tycker att det är ganska skönt att få strosa omkring här hemma i några dagar.
Nu är de ute och sedan har jag lovat att de får kolla på film. Bara för att jag vill sova en stund.
meducin och trötthet
Igår kom jag och läkaren överens om att testa att sänka dosen Citalopram från 60 mg till 40 mg. Jag tycker inte att höjningen kändes av så värst mycket, men jag tror att jag blev tröttare av det. Jag hoppas att jag blir piggare av det!!!
Men istället fick jag med mej en ny antidep.medicin hem. Läkaren tycker att det verkar vara för mycket nej i mitt liv och för lite ja. Fast jag vill nog inte fixa till livsglädje på kemisk väg (mer än jag redan har gjort). Det går ju åt rätt håll och om jag bara inte vore så himla trött hela tiden så vore det väl lättare att vara sugen på att göra saker. Den här nya medicinen skulle dessutom göra mej ännu tröttare på kvällen och morgonen (lite beroende på när man tar den). Känns inte som rätt väg...men jag sa kanske och gick därifrån med ett recept i näven (bildligt talat).
Dessutom tappades jag på blod för att kolla eventuell järnbrist och allergi.
Och så pratade vi om hösten också. Hon tyckte fortfarande att jag måste sysselsätta mej på något sätt i höst. Iallafall testa hur det går. Och det tycker ju jag med, men på mina villkor och inte med en plan som är avskräckande redan på pappret. Jag är helt säker på att jag inte vill jobba för min chef och nu har vi två alternativ:
1) Studier på halvfart och sjukskriven 50% under hösten.
2) Arbetsträning på annan avdelning på jobbet (jag har tidigare pratat med miljöchefen om att få arbetsträna hos honom, vilket är okej för honom) + stresshanteringskurs i landstingets regi för att kunna ta arbetsträningen i ett långsammare tempo.
Jag är helt säker på att jag vill studera, men det känns ändå skönt med en alternativ plan ifall jag inte kommer in på de kurser jag sökt (vilket jag troligen gör).
Men istället fick jag med mej en ny antidep.medicin hem. Läkaren tycker att det verkar vara för mycket nej i mitt liv och för lite ja. Fast jag vill nog inte fixa till livsglädje på kemisk väg (mer än jag redan har gjort). Det går ju åt rätt håll och om jag bara inte vore så himla trött hela tiden så vore det väl lättare att vara sugen på att göra saker. Den här nya medicinen skulle dessutom göra mej ännu tröttare på kvällen och morgonen (lite beroende på när man tar den). Känns inte som rätt väg...men jag sa kanske och gick därifrån med ett recept i näven (bildligt talat).
Dessutom tappades jag på blod för att kolla eventuell järnbrist och allergi.
Och så pratade vi om hösten också. Hon tyckte fortfarande att jag måste sysselsätta mej på något sätt i höst. Iallafall testa hur det går. Och det tycker ju jag med, men på mina villkor och inte med en plan som är avskräckande redan på pappret. Jag är helt säker på att jag inte vill jobba för min chef och nu har vi två alternativ:
1) Studier på halvfart och sjukskriven 50% under hösten.
2) Arbetsträning på annan avdelning på jobbet (jag har tidigare pratat med miljöchefen om att få arbetsträna hos honom, vilket är okej för honom) + stresshanteringskurs i landstingets regi för att kunna ta arbetsträningen i ett långsammare tempo.
Jag är helt säker på att jag vill studera, men det känns ändå skönt med en alternativ plan ifall jag inte kommer in på de kurser jag sökt (vilket jag troligen gör).
tisdag 17 juni 2008
förlåt
... jag vet att jag är urkass på att svara på kommentarer just nu.
Men jag blir hjärtans glad för varje ord från er :)
Men jag blir hjärtans glad för varje ord från er :)
fina familjen!!!
Det gick hur bra som helst att vara själv med barnen i simhallen. Ju. Sonen följde med oss in på damernas trots allt. När det väl kom till kritan var det inte så lockande att vara ensam.
Sonen har en konstig mix av märken: gul och blå baddare, sköldpaddan och så ett enda märke som kräver simkunskap ... simborgarmärket!!! Så idag tog han ett raskt skutt från baddaren till bronsmärket. I fredags hade han glömt bort hur man simmar och idag simmade han 100 m bröst och 50 m rygg.
5-åringen klarade sej finfint på sin simskola också. Det är härligt att se att hon inte längre är det minsta rädd utan doppar huvudet och plockar upp saker från botten.
3-åringen skötte sej också fint. Satt med ett äpple i mitt knä och tittade på brorsan och strosade då och då bort för att titta på storsyster (vars bassäng var inglasad). Efter lektionen fick hon duscha tillsammans med syskonen, och det var hon nöjd med (trots att hon till en början var sur för att hon inte fick bada idag heller!!!!).
Och själv njöt jag i fulla drag av att för en gångs skull ha tre hyfsat lugna barn. Oftast är mina barn minst ett snäpp livligare än övriga (och det är INTE bara som jag tycker). Storebror har svårt att vara lugn och stimmar upp sina systrar.
Nu är barnen ute i sandlådan och jag landar med en kopp kaffe. Läkarbesöket är avklarat, men det skriver jag om senare.
Sonen har en konstig mix av märken: gul och blå baddare, sköldpaddan och så ett enda märke som kräver simkunskap ... simborgarmärket!!! Så idag tog han ett raskt skutt från baddaren till bronsmärket. I fredags hade han glömt bort hur man simmar och idag simmade han 100 m bröst och 50 m rygg.
5-åringen klarade sej finfint på sin simskola också. Det är härligt att se att hon inte längre är det minsta rädd utan doppar huvudet och plockar upp saker från botten.
3-åringen skötte sej också fint. Satt med ett äpple i mitt knä och tittade på brorsan och strosade då och då bort för att titta på storsyster (vars bassäng var inglasad). Efter lektionen fick hon duscha tillsammans med syskonen, och det var hon nöjd med (trots att hon till en början var sur för att hon inte fick bada idag heller!!!!).
Och själv njöt jag i fulla drag av att för en gångs skull ha tre hyfsat lugna barn. Oftast är mina barn minst ett snäpp livligare än övriga (och det är INTE bara som jag tycker). Storebror har svårt att vara lugn och stimmar upp sina systrar.
Nu är barnen ute i sandlådan och jag landar med en kopp kaffe. Läkarbesöket är avklarat, men det skriver jag om senare.
måndag 16 juni 2008
lugnt och tyst
Maken är på jobbet och barnen sover. Idag var de trötta och somnade bums alla tre. Skönt! Själv ska jag lyssna på musik och läsa bok.
I morgon har jag läkartid. Nu när några dagar har gått känns det kanske lite överarbetat att gå dit igen men samtidigt blir det nog skönt när vi har rett ut allting så att jag vet vad som gäller till hösten.
I morgon har jag läkartid. Nu när några dagar har gått känns det kanske lite överarbetat att gå dit igen men samtidigt blir det nog skönt när vi har rett ut allting så att jag vet vad som gäller till hösten.
raketstart på sommarlovet
Pang! Så kastades jag in i vardagens vedermödor. Minstingens skål med jordgubbar ramlade i golvet med glassplitter i hela köket som följd. Bara att ta fram alla städredskapen.
simskolestart
Idag började barnens simning. Simskola för 5-åringen och märkestagning för 7-årige sonen. Maken var ledig idag så vi åkte dit hela familjen. Imorgon ska jag dock åka ensam med alla tre barnen. Får väl hoppas att minstingen sköter sej.
En liten fundering: När är man för gammal för att följa med in i damernas omklädningsrum? Sonen fyller åtta i sommar. Är det fortfarande okej att beblanda sej med tjejerna? Fast å andra sidan - om han är ensam i herrarnas så sköter han sej nog exemplariskt. Tillsammans med lillsyrran i duschen kan han lätt spela över...
Efter badhuset var vi och handlade på Coop. Härligt att botanisera bland deras frukt o grönt. Vi klarar matbudgeten den här månaden också. Har till och med dragit över med några hundralappar!!!! (Jag har ju inte budget att hålla mej inom utan budget att lära mej att spendera.)
Nu ska jag gå och vila en stund. Och sedan ska vi bära ut skräp till släpkärran. Kanske gå ner och kolla igenom tygförrådet och välja gardintyg till lekstugan. Jag börjar bli sugen på att sy. Gött!
En liten fundering: När är man för gammal för att följa med in i damernas omklädningsrum? Sonen fyller åtta i sommar. Är det fortfarande okej att beblanda sej med tjejerna? Fast å andra sidan - om han är ensam i herrarnas så sköter han sej nog exemplariskt. Tillsammans med lillsyrran i duschen kan han lätt spela över...
Efter badhuset var vi och handlade på Coop. Härligt att botanisera bland deras frukt o grönt. Vi klarar matbudgeten den här månaden också. Har till och med dragit över med några hundralappar!!!! (Jag har ju inte budget att hålla mej inom utan budget att lära mej att spendera.)
Nu ska jag gå och vila en stund. Och sedan ska vi bära ut skräp till släpkärran. Kanske gå ner och kolla igenom tygförrådet och välja gardintyg till lekstugan. Jag börjar bli sugen på att sy. Gött!
söndag 15 juni 2008
drömmar
Natt efter natt drömmer jag om att jag glömmer eller tappar bort saker. Och sedan följer stressande och ångestfylld letning. I natt var det vår Ford som var borta, men den kom tillbaka efter mycket letande och lite god hjälp. Det hade varit magi i farten.
Som tur är hittar jag oftast tillsist det jag söker. Den enda gången jag inte gjort det var när jag vaknade med en panikattack.
Kanske drömmarna speglar att jag håller på att byta inriktning i livet och därmed inte har full koll (eller rättare sagt ingen koll alls) på framtiden?
Som tur är hittar jag oftast tillsist det jag söker. Den enda gången jag inte gjort det var när jag vaknade med en panikattack.
Kanske drömmarna speglar att jag håller på att byta inriktning i livet och därmed inte har full koll (eller rättare sagt ingen koll alls) på framtiden?
pärligt
Söndag igen. Maken tog barnen med sig och åkte till sina föräldrar idag. Själv stannade jag hemma, och passar på att ladda inför veckan som kommer.
Jag har passat på att vila, tvätta ett par maskiner och så blev jag pärlsugen, så ett halsband är på G på altanbordet. Dessutom har jag beställt lite nytt.
Nu börjar jag längta efter lite sällskap!!!
Jag har passat på att vila, tvätta ett par maskiner och så blev jag pärlsugen, så ett halsband är på G på altanbordet. Dessutom har jag beställt lite nytt.
Nu börjar jag längta efter lite sällskap!!!
lördag 14 juni 2008
gåhemtid
Dotterns kompis kom hit för att leka och meddelade att hon ska vara hemma klockan fem. Eftersom hon bara är sex år och inte kan lastas med att hålla koll på tiden själv, innebär det ju att jag (eller maken då) måste ha ett öga på klockan.
Grrrr....
Själv brukar jag ringa efter mina barn när det är dax att gå hem. Av just denna anledning.
Grrrr....
Själv brukar jag ringa efter mina barn när det är dax att gå hem. Av just denna anledning.
lite gnäll i boxershorts
I natt vaknade jag av att jag hade en panikattack. Hjärtat bankade som besatt och det kändes lite läskigt innan jag vaknat så pass att jag fattade vad det var. Själva panikattacken har aldrig varit något problem för mej, utan det är när den inträffar i bilen eller där jag inte har tillgång till toalett som det kan bli jobbigt. Fast sedan jag började med antidep.medicin har jag inte besvärats så värst av själva paniken.
Och i sömnen har jag bara fått en attack vid en handfull tillfällen, varav de flesta när jag började med medicinen. Då har jag drömt att jag befunnit mej i någon agorafobisk situation, men i natt tror jag att det istället var någonting jag hade glömt göra. Minns dock inte vad.
Sedan läkarbesöket i måndags känner jag mej överlag mer ostabil och har till och från haft gnagande ångest. Igårkäll skulle vi se senaste Bondfilmen, men jag kände att det inte var lämpligt för mej att se den - mitt inre var alldeles för kaosartat som det var.
Dessutom har jag en förkylning på G och känner mej hängig och ruggig.
För att inte tala om hur kliigt det är. Jag är känslig mot en del tvättmedel, men Skona har jag alltid tålt. Även den parfymerade. Dock brukar jag köpa parfymfri för att vara på den säkra sidan. Sist råkade jag köpa den med parfym (förblindad av extraprisstress) och nu tål jag visst inte den heller. Så nu går jag omkring med makens thailandsboxisar som garanterat inte är tvättade i fel tvättmedel. Najs...
Nu väntar jag på att maken och sonen ska komma hem från fotbollen så att jag kan gå och lägga mej. Vi var på matchen och hejade på dem, och i halvlek gjorde jag en avstickare till affären och köpte tvättmedel. Gissa vad jag ska göra resten av dagen...
Och i sömnen har jag bara fått en attack vid en handfull tillfällen, varav de flesta när jag började med medicinen. Då har jag drömt att jag befunnit mej i någon agorafobisk situation, men i natt tror jag att det istället var någonting jag hade glömt göra. Minns dock inte vad.
Sedan läkarbesöket i måndags känner jag mej överlag mer ostabil och har till och från haft gnagande ångest. Igårkäll skulle vi se senaste Bondfilmen, men jag kände att det inte var lämpligt för mej att se den - mitt inre var alldeles för kaosartat som det var.
Dessutom har jag en förkylning på G och känner mej hängig och ruggig.
För att inte tala om hur kliigt det är. Jag är känslig mot en del tvättmedel, men Skona har jag alltid tålt. Även den parfymerade. Dock brukar jag köpa parfymfri för att vara på den säkra sidan. Sist råkade jag köpa den med parfym (förblindad av extraprisstress) och nu tål jag visst inte den heller. Så nu går jag omkring med makens thailandsboxisar som garanterat inte är tvättade i fel tvättmedel. Najs...
Nu väntar jag på att maken och sonen ska komma hem från fotbollen så att jag kan gå och lägga mej. Vi var på matchen och hejade på dem, och i halvlek gjorde jag en avstickare till affären och köpte tvättmedel. Gissa vad jag ska göra resten av dagen...
fredag 13 juni 2008
en proppfull dag
Skolavslutning. De senaste dagarnas gråmulna himmel och isande snålblåst hade häpnadsväckande nog ersatts med strålande solsken.
Iväg kom vi. Och i tid var vi. Precis. Lite stressigt blev det allt när maken konstaterade att köksklockan gick tio minuter fel.
Finklädda, uppspelta barn tågade in i kyrkan och bjöd på sång och glädje. Sonen avslutade sina sista minuter som "ettakladdare" med en sprudlande inlevelse. Högt och tydligt sjöng han, med rörelser som utfördes till hundra procent. Härligt :)
Hem för ett par timmars vila och sedan åkte vi till simhallen. Bad och fika. Men ingen rutschkana för mej. Jag njöt i fulla drag av att kunna vara ensam i lilla bassängen med flickorna utan att få ångest.
På hemvägen stannade vi vid Ikea. För första gången kunde vi lämna in 3-åringen, som fick sällskap av sin syster. Sonen har aldrig gillat barnpassningen utan vill hellre följa med in och titta på alla saker. Det blev en del småsaker, som oftast. Men ingenting onödigt, och ingenting på rea.
Nu sitter jag och sunkar i soffan. Jag är minst sagt lite trött. De stora barnen är hos kompisar och i köket lagas det middag. Vad passar bättre en skolavslutningsdag än tacos?
Iväg kom vi. Och i tid var vi. Precis. Lite stressigt blev det allt när maken konstaterade att köksklockan gick tio minuter fel.
Finklädda, uppspelta barn tågade in i kyrkan och bjöd på sång och glädje. Sonen avslutade sina sista minuter som "ettakladdare" med en sprudlande inlevelse. Högt och tydligt sjöng han, med rörelser som utfördes till hundra procent. Härligt :)
Hem för ett par timmars vila och sedan åkte vi till simhallen. Bad och fika. Men ingen rutschkana för mej. Jag njöt i fulla drag av att kunna vara ensam i lilla bassängen med flickorna utan att få ångest.
På hemvägen stannade vi vid Ikea. För första gången kunde vi lämna in 3-åringen, som fick sällskap av sin syster. Sonen har aldrig gillat barnpassningen utan vill hellre följa med in och titta på alla saker. Det blev en del småsaker, som oftast. Men ingenting onödigt, och ingenting på rea.
Nu sitter jag och sunkar i soffan. Jag är minst sagt lite trött. De stora barnen är hos kompisar och i köket lagas det middag. Vad passar bättre en skolavslutningsdag än tacos?
humor!
Nu har jag skickat maken att hämta två böcker på bibblan, varav den ena är "Familjens projektledare säger upp sig".
Nåja, nu har jag ju redan fått igenom delat ansvar och inte bara delat arbete. Så han har nog ingenting att frukta. Mer än kanske någon kommentar från bibliotikarien.
Nåja, nu har jag ju redan fått igenom delat ansvar och inte bara delat arbete. Så han har nog ingenting att frukta. Mer än kanske någon kommentar från bibliotikarien.
torsdag 12 juni 2008
hem ljuva hem...eller?
Jahapp, så har man ställt in lunchen då. Och jag är inte ens besviken på mej själv, utan det känns rätt. Det här är min sista dag för mej själv innan sommarlovet. Sedan är barnen hemma tills i augusti.
En lunchträff på stan skulle innebära att jag inte får någon lugn tid idag, utan jag skulle bara vara hemma och vända ett par gånger. Jag hoppas att jag snart kan finna ro även i de små stunderna så att jag inte behöver oceaner av tid för att återhämta mej. Två, tre timmar är ju egentligen ganska mycket tid, men för mej känns det stressigt.
Och idag behöver jag hitta tillbaka till lugnet inom mej.
En lunchträff på stan skulle innebära att jag inte får någon lugn tid idag, utan jag skulle bara vara hemma och vända ett par gånger. Jag hoppas att jag snart kan finna ro även i de små stunderna så att jag inte behöver oceaner av tid för att återhämta mej. Två, tre timmar är ju egentligen ganska mycket tid, men för mej känns det stressigt.
Och idag behöver jag hitta tillbaka till lugnet inom mej.
onsdag 11 juni 2008
hjälp!!!!
I morgon har jag lunchträff med min gamla vän Tz. Vilket jag sett fram emot lääänge.
Men nu kom jag på att stan är full med studenter i morgon. Och att min gigantiska panikattack för två år sedan som fick mej att sluta köra bil inträffade just i studenttider.
Och jag som hade ångest i kroppen även utan denna insikt.
Vågar jag??????
(Jag har febrilt försökt hitta någonting att skylla på, men har inte hittat något plausibelt (inför mej själv).)
Men nu kom jag på att stan är full med studenter i morgon. Och att min gigantiska panikattack för två år sedan som fick mej att sluta köra bil inträffade just i studenttider.
Och jag som hade ångest i kroppen även utan denna insikt.
Vågar jag??????
(Jag har febrilt försökt hitta någonting att skylla på, men har inte hittat något plausibelt (inför mej själv).)
nu skingras molnen
Samtal från FK
Tio minuter före planerad avfärd till terapin ringde min handläggare. Hon var mycket positiv till studier (hade själv bytt bana i livet ett par gånger + varit utbränd) och sa att långtidssjukskrivna var undantagna de nya reglerna (förutom sänkningen av ersättning) till årsskiftet. Så hon såg inga hinder med att jag blev halvtidssjukskriven under den första terminen (om läkaren bedömde det så) och tyckte att en lugn start är att föredra.
Puuuhhhhh! Vilken lättnad!!!!!
Terapin
Det kändes skönt att få ventilera samtalet med läkaren och framtiden med psykologen. Och efter att ha pratat igenom det hela kom jag fram till att jag faktiskt behöver prata med läkaren igen. För att få ro i sommar.
Dessutom fick jag beröm för att jag hanterat situationen så bra. Varit i känslan och inte ältat så mycket utan ägnat mej åt konstruktiv problemlösning och tagit tag i saken genom att ta reda på fakta.
Läkaren
När jag kom hem ringde jag till vårdcentralen och efter några timmars väntan fick jag ett samtal.
Först kunde jag inte ens få telefontid, men efter att ha berättat att jag mådde dåligt efter mötet i måndags så lyckades de till och med få fram en besökstid. Tänka sej!!!! På tisdag ska jag dit igen.
För trots att samtalet med FK var positivt så ligger läkarens ord och gnager. Jag behöver få klart besked från henne om framtiden.
Tio minuter före planerad avfärd till terapin ringde min handläggare. Hon var mycket positiv till studier (hade själv bytt bana i livet ett par gånger + varit utbränd) och sa att långtidssjukskrivna var undantagna de nya reglerna (förutom sänkningen av ersättning) till årsskiftet. Så hon såg inga hinder med att jag blev halvtidssjukskriven under den första terminen (om läkaren bedömde det så) och tyckte att en lugn start är att föredra.
Puuuhhhhh! Vilken lättnad!!!!!
Terapin
Det kändes skönt att få ventilera samtalet med läkaren och framtiden med psykologen. Och efter att ha pratat igenom det hela kom jag fram till att jag faktiskt behöver prata med läkaren igen. För att få ro i sommar.
Dessutom fick jag beröm för att jag hanterat situationen så bra. Varit i känslan och inte ältat så mycket utan ägnat mej åt konstruktiv problemlösning och tagit tag i saken genom att ta reda på fakta.
Läkaren
När jag kom hem ringde jag till vårdcentralen och efter några timmars väntan fick jag ett samtal.
Först kunde jag inte ens få telefontid, men efter att ha berättat att jag mådde dåligt efter mötet i måndags så lyckades de till och med få fram en besökstid. Tänka sej!!!! På tisdag ska jag dit igen.
För trots att samtalet med FK var positivt så ligger läkarens ord och gnager. Jag behöver få klart besked från henne om framtiden.
munken som sålde sin Ferrari
Munken som sålde sin Ferrari av Robin Sharma innehåller livsvisdom av det slag som jag den senaste tiden dykt på lite överallt. Berättat på ett enkelt och lättillgängligt sätt.
Dock känns munkens uppmuntrande kommentarer till sin lärling lite fånigt tillgjorda.
En bok som jag kan tänka mej att låna flera gånger för att ta till mej en del "metoder".
Dock känns munkens uppmuntrande kommentarer till sin lärling lite fånigt tillgjorda.
En bok som jag kan tänka mej att låna flera gånger för att ta till mej en del "metoder".
glasborgen
I går plöjde jag Glasborgen av Jeannette Walls. En gripande, sann berättelse om författarens uppväxt med föräldrar som inte ville vara som alla andra, vilket gjorde att familjen var väldigt fattig.
En bok om hur det är att växa upp med föräldrar som inte har ett enda måste.
En bok om hur det är att växa upp med föräldrar som inte har ett enda måste.
att vara i nuet
Jag har funderat en del på det här med att vara i nuet när det krisar.
När jag fick veta att min gamla chef kommit tillbaka så försökte jag vara i nuet i handlandet. Och sedan kom känslorna ikapp mej.
Nu försöker jag vara i känslan och acceptera den, utan att älta eller måla upp hemska framtidscenarion, samtidigt som jag är i nuet tillsammans med familjen eller mej själv.
Att acceptera att jag är ledsen och arg. Just nu. Och ta fram en strategi för hur jag ska hantera situationen:
1) prata med terapeuten
2) prata med FK (eller förhoppningsvis ringer handläggaren nu på förmiddagen så blir det nr 1)
3) lämna ett meddelande till läkaren alternativt boka en ny tid (akut?)
Och en plan för hur jag ska gå vidare:
- överösa mej själv med affirmationer och positivt tänkande. Det är klart att jag kommer att lyckas med studierna! Jag vet att jag kan. Jag vet att jag har gjort så gott jag kunnat. Jag vet att det är normalt att det tar tid.
Så det så!!!!
När jag fick veta att min gamla chef kommit tillbaka så försökte jag vara i nuet i handlandet. Och sedan kom känslorna ikapp mej.
Nu försöker jag vara i känslan och acceptera den, utan att älta eller måla upp hemska framtidscenarion, samtidigt som jag är i nuet tillsammans med familjen eller mej själv.
Att acceptera att jag är ledsen och arg. Just nu. Och ta fram en strategi för hur jag ska hantera situationen:
1) prata med terapeuten
2) prata med FK (eller förhoppningsvis ringer handläggaren nu på förmiddagen så blir det nr 1)
3) lämna ett meddelande till läkaren alternativt boka en ny tid (akut?)
Och en plan för hur jag ska gå vidare:
- överösa mej själv med affirmationer och positivt tänkande. Det är klart att jag kommer att lyckas med studierna! Jag vet att jag kan. Jag vet att jag har gjort så gott jag kunnat. Jag vet att det är normalt att det tar tid.
Så det så!!!!
nu är jag mest arg!!!
Gårdagen tillbringades till största delen med näsan i en bok. Och resten av tiden hade jag ångest. Blääää... Tog mej iallafall för att cykla runt bibblan och affären tillsammans med barnen. Hem kom vi med böcker och jordgubbar i stora lass.
Efter att ha tänkt igenom läkarbesöket är jag faktiskt mest ARG!!!!
Jag hittar tre tänkbara förklaringar till läkarens beteende:
1) Hon tyckte att jag behövde en knuff ut i arbetslivet (tidigare har hon sagt att vissa personer behöver en knuff för att komma vidare - jag var dock inte en av dem)
2) Hon var osäker och ville testa om jag var redo för arbetsträning.
3) Hon var pressad av FK:s nya regler.
Och då är jag irriterad eftersom:
1) Hon lyssnade inte på vad jag sa. Och jag behöver inte knuffas ut - jag går så gärna själv. När jag känner att det är dax!
2) Så har hon gjort tidigare. Men jag vägrar sitta där och gråta bara för att hon ska bli övertygad om att det inte är en bra väg. Att jag protesterade (om än lite lamt) ska väl vara tillräckligt.
3) Om det var det nya regelverket som påverkade henne så kunde hon ju ha sagt det! Nu la hon över "skulden" på mej. Att jag har fått tillräckligt med tid. Och det gör mej mest arg. Det är inte mitt fel!!!!
Idag ska jag träffa min terapeut. Och så hoppas jag att FK ringer så att jag får veta vad som gäller.
Efter att ha tänkt igenom läkarbesöket är jag faktiskt mest ARG!!!!
Jag hittar tre tänkbara förklaringar till läkarens beteende:
1) Hon tyckte att jag behövde en knuff ut i arbetslivet (tidigare har hon sagt att vissa personer behöver en knuff för att komma vidare - jag var dock inte en av dem)
2) Hon var osäker och ville testa om jag var redo för arbetsträning.
3) Hon var pressad av FK:s nya regler.
Och då är jag irriterad eftersom:
1) Hon lyssnade inte på vad jag sa. Och jag behöver inte knuffas ut - jag går så gärna själv. När jag känner att det är dax!
2) Så har hon gjort tidigare. Men jag vägrar sitta där och gråta bara för att hon ska bli övertygad om att det inte är en bra väg. Att jag protesterade (om än lite lamt) ska väl vara tillräckligt.
3) Om det var det nya regelverket som påverkade henne så kunde hon ju ha sagt det! Nu la hon över "skulden" på mej. Att jag har fått tillräckligt med tid. Och det gör mej mest arg. Det är inte mitt fel!!!!
Idag ska jag träffa min terapeut. Och så hoppas jag att FK ringer så att jag får veta vad som gäller.
tisdag 10 juni 2008
åååhhhh
Jag blir tokig på ungar som inte vill sova!!!
Vi har tre popup-barn här hemma.
Och maken behagar ge sej av på en promenad.
Suck!
Vi har tre popup-barn här hemma.
Och maken behagar ge sej av på en promenad.
Suck!
måndag 9 juni 2008
ett glas mjölk
Kan inte sova - är bara ledsen.
Kanske för det som läkaren sa. Att hon inte lyssnade på mej utan verkade ha bestämt sej innan.
"Nu har du haft så lång tid på dej att jobba med din PÅ och stressen så nu är det dax att börja jobba", sa hon. Och jag som hela tiden legat på gränsen till min förmåga i terapin. Det var inte tillräckligt tydligen...
Att jag är spänd trodde läkaren kunde bero på att jag håller inne med min ilska (vilket jag verkligen inte gör). Att jag blir trött för nästan ingenting beror bara på att jag är sjukskriven - jag har anpassat livet efter sjukskrivningen. Hon hade ingen som helst förståelse för att jag inte tyckte att arbetsträning varje dag var något bra alternativ.
I mitt sjukintyg står det något i stil med panikångest med agorafobi och stressproblem. Utmattningssymptomen för ganska precis ett år sedan nämns inte. Trots att det ju är det som jag kämpat med sedan dess.
Det känns som att jag inte blev trodd. Hon bemödade sig inte ens med att bemöta min beskrivning av vardagen utan gick snabbt in på arbetsträningen.
Jag har god lust att boka en ny tid och be henne fixa det som äter upp mej inifrån, och hela tiden stjäl den energi som jag behöver för att leva. Jag vill inte vara så här. Jag vill inte behöva ställa in middagar med vänner bara för att jag haft för många saker inbokade under veckan som gått. Jag vill inte varje söndag längta efter att få vara ensam så att jag kan få vila från allt. Jag vill inte ha en kropp som inte orkar hänga med och som hela tiden säger ifrån.
Vilken tur att jag har min fantastiska friskvårdsterapeut som bekräftar mina symptom. Att det är helt normalt att kroppen reagerar så när man kört slut på sej. Och att hon kan erbjuda hjälp på vägen tillbaka.
Kanske för det som läkaren sa. Att hon inte lyssnade på mej utan verkade ha bestämt sej innan.
"Nu har du haft så lång tid på dej att jobba med din PÅ och stressen så nu är det dax att börja jobba", sa hon. Och jag som hela tiden legat på gränsen till min förmåga i terapin. Det var inte tillräckligt tydligen...
Att jag är spänd trodde läkaren kunde bero på att jag håller inne med min ilska (vilket jag verkligen inte gör). Att jag blir trött för nästan ingenting beror bara på att jag är sjukskriven - jag har anpassat livet efter sjukskrivningen. Hon hade ingen som helst förståelse för att jag inte tyckte att arbetsträning varje dag var något bra alternativ.
I mitt sjukintyg står det något i stil med panikångest med agorafobi och stressproblem. Utmattningssymptomen för ganska precis ett år sedan nämns inte. Trots att det ju är det som jag kämpat med sedan dess.
Det känns som att jag inte blev trodd. Hon bemödade sig inte ens med att bemöta min beskrivning av vardagen utan gick snabbt in på arbetsträningen.
Jag har god lust att boka en ny tid och be henne fixa det som äter upp mej inifrån, och hela tiden stjäl den energi som jag behöver för att leva. Jag vill inte vara så här. Jag vill inte behöva ställa in middagar med vänner bara för att jag haft för många saker inbokade under veckan som gått. Jag vill inte varje söndag längta efter att få vara ensam så att jag kan få vila från allt. Jag vill inte ha en kropp som inte orkar hänga med och som hela tiden säger ifrån.
Vilken tur att jag har min fantastiska friskvårdsterapeut som bekräftar mina symptom. Att det är helt normalt att kroppen reagerar så när man kört slut på sej. Och att hon kan erbjuda hjälp på vägen tillbaka.
spagetti
Hämta barnen, laga middag och plocka undan efteråt var nog precis vad jag mäktade med idag. Nu är kroppen helt kraftlös och jag får till och med anstränga mej för att skriva på tangentbordet.
Även om planerna inför hösten är samma som innan har förutsättningarna ändrats. Istället för "jag ska plugga i höst om det känns som att det är dags" (vilket det nog hade varit) är det nu "jag MÅSTE börja plugga i höst och annars måste jag arbetsträna".
Från att vilja och känna mej för till att knuffas in i något som jag kanske inte är redo för. Och vad händer om jag blir sämre igen? Bara den tanken får en ju att må dåligt.
Även om planerna inför hösten är samma som innan har förutsättningarna ändrats. Istället för "jag ska plugga i höst om det känns som att det är dags" (vilket det nog hade varit) är det nu "jag MÅSTE börja plugga i höst och annars måste jag arbetsträna".
Från att vilja och känna mej för till att knuffas in i något som jag kanske inte är redo för. Och vad händer om jag blir sämre igen? Bara den tanken får en ju att må dåligt.
utan livlina
Jag får väl se det som ytterligare ett argument FÖR studier. Att våga följa mitt hjärta, att våga leva utan att vara inbäddad i bomull, att våga välja ett liv där vi har så att vi klarar oss men kanske inte så mycket mer.
Att våga leva utan helgarderingar. För det viktigaste i livet går inte att planera för.
Här och nu. Med alla möjligheter framför mej. Och med vetskapen om att jag kan inom mej.
Att våga leva utan helgarderingar. För det viktigaste i livet går inte att planera för.
Här och nu. Med alla möjligheter framför mej. Och med vetskapen om att jag kan inom mej.
läkarbesök
Jaha, nu dras tumskruvarna åt. Pressad av försäkringskassans nya regler försökte läkaren göra det bästa av situationen.
Arbete eller studier. Läkaren tyckte att jag skulle tillbaka till arbetet innan jag påbörjade studierna så att jag får tillbaka mitt arbetssjälvförtroende. Nu har jag ju tryggheten med en fast anställning och en arbetsplats att få arbetsträna på, vilket hon tyckte att jag skulle utnyttja. För hennes egen del ville hon nog gärna se att jag är tillbaka i arbete innan hon avslutar sjukskrivningen.
Rehabiliteringsförslag
Men de nya reglerna innebär en stor press. Under hela rehabiliteringstiden har man tre månaders arbetsträning, vilket läkaren tyckte var bra att spara lite på. Så för att utnyttja sjukskrivningstiden (som pågår till den 30/9) vill hon lägga upp det så här:
- före den 1/9 se till att jag kan köra till jobbet
- 1/9 börja arbetsträna
- 1/10 börja jobba 25%
- 1/11 börja arbetsträna 50%
- med målet att jobba 50% vid årets slut
Och sedan ligga kvar på 50% tills det känns stabilt.
Studier
Jag ska ta reda på om jag kan bli sjukskriven på halvtid under hösten. Att påbörja heltidsstudier känns lite mastigt, måste jag säga.
Tankar idag
Med den rehabiliteringstakt som läkaren föreslår så känns studier verkligen som det enda alternativet. Jag vill inte gå tillbaka och jobba för min chef.
Jag ringer FK på en gång så jag vet vad som gäller.
Arbete eller studier. Läkaren tyckte att jag skulle tillbaka till arbetet innan jag påbörjade studierna så att jag får tillbaka mitt arbetssjälvförtroende. Nu har jag ju tryggheten med en fast anställning och en arbetsplats att få arbetsträna på, vilket hon tyckte att jag skulle utnyttja. För hennes egen del ville hon nog gärna se att jag är tillbaka i arbete innan hon avslutar sjukskrivningen.
Rehabiliteringsförslag
Men de nya reglerna innebär en stor press. Under hela rehabiliteringstiden har man tre månaders arbetsträning, vilket läkaren tyckte var bra att spara lite på. Så för att utnyttja sjukskrivningstiden (som pågår till den 30/9) vill hon lägga upp det så här:
- före den 1/9 se till att jag kan köra till jobbet
- 1/9 börja arbetsträna
- 1/10 börja jobba 25%
- 1/11 börja arbetsträna 50%
- med målet att jobba 50% vid årets slut
Och sedan ligga kvar på 50% tills det känns stabilt.
Studier
Jag ska ta reda på om jag kan bli sjukskriven på halvtid under hösten. Att påbörja heltidsstudier känns lite mastigt, måste jag säga.
Tankar idag
Med den rehabiliteringstakt som läkaren föreslår så känns studier verkligen som det enda alternativet. Jag vill inte gå tillbaka och jobba för min chef.
Jag ringer FK på en gång så jag vet vad som gäller.
söndag 8 juni 2008
lördag 7 juni 2008
paus
Nu börjar det bli för mycket...IGEN! Svårt att somna, vilda drömmar och ständiga spänningar i kroppen. Den här veckan har det varit ganska mycket, och veckan som kommer är likadan. Dessutom fylld med saker som jag verkligen vill göra: besök hos läkaren, sista terapin innan sommaren, lunch med Tz som vi har försökt få till under hela våren, skolavslutning.
Nu ska jag vika tvätt och plocka undan lite, och sedan meditera och vila tills familjen kommer hem igen. De är och hejar på sonen som spelar fotbollsmatch. Eftersom vi ska ha gäster ikväll bestämde jag mej för att inte följa med. Det blir fler matcher...
Nu ska jag vika tvätt och plocka undan lite, och sedan meditera och vila tills familjen kommer hem igen. De är och hejar på sonen som spelar fotbollsmatch. Eftersom vi ska ha gäster ikväll bestämde jag mej för att inte följa med. Det blir fler matcher...
kalasdag
Vi hade en riktigt härligt dag igår. En lugn förmiddag för mej då sonen följde med en kompis till sjön och dottern var på fotbollsskola.
Resten av dagen firade vi barnens kusin i brorsans härliga trädgård. Maken intog diverse alkoholhaltiga drycker så jag hade ansvaret för att vi tog oss hem. Vilket vi såklart gjorde! Utan någon som helst ångest för min del. :)
Nu blir det förmiddagsstök här hemma, tidig lunch och ensam eftermiddag då resten av familjen följer med och tittar när sonen spelar bortamatch. Ikväll kommer familjen W hit och grillar.
Resten av dagen firade vi barnens kusin i brorsans härliga trädgård. Maken intog diverse alkoholhaltiga drycker så jag hade ansvaret för att vi tog oss hem. Vilket vi såklart gjorde! Utan någon som helst ångest för min del. :)
Nu blir det förmiddagsstök här hemma, tidig lunch och ensam eftermiddag då resten av familjen följer med och tittar när sonen spelar bortamatch. Ikväll kommer familjen W hit och grillar.
torsdag 5 juni 2008
affirmationsarmband
Eftersom sommaren kommer att bli ganska intensiv när barnen är hemma så har jag gjort ett armband med en pärla för varje affirmation som jag lever med.
Och så gäller det att komma ihåg att använda det också...
Och så gäller det att komma ihåg att använda det också...
De små pärlorna är närvaropärlor. Ett medvetet andetag för varje pärla.
Jag lever tryggt i nuet med tilllit till min förmåga att skapa min egen framtid.
Jag har insikten, modet och styrkan att gå min egen väg.
Jag älskar mej själv för att jag är den jag är.
Jag lyssnar till mitt inre och växer som människa.
tusen strålande solar
Tusen strålande solar av Khaled Hosseini uppfyllde alla mina förväntningar med råge. Jag tycker mycket om böcker som skildrar människors vardag utan att överdramatisera det hela. Den här boken var ändå andlöst spännande och jag la inte ifrån mej den mer än när jag var abolut tvungen.
Den här lånade jag på bibliotekets korttidslån, vilket kändes jättestressande! Lite konstigt eftersom jag läste den på en dag... (Vanliga lån går dock bra numera.)
den självläkande människan
Den självläkande människan av Susanna Ehdin var intressant läsning om hur vi ska vårda kroppen och själen.
Som vanligt är jag så där lite lagom skeptisk, och det jag tar med mej från boken är:
- att äta mer ekologisk mat
- att sluta med kaffet (så måningom)
- att fortsätta jobba med affirmationer och meditation.
- att fortsätta gå hos min friskvårdsterapeut som ser till helheten.
- att äta mer ekologisk mat
- att sluta med kaffet (så måningom)
- att fortsätta jobba med affirmationer och meditation.
- att fortsätta gå hos min friskvårdsterapeut som ser till helheten.
Om man har tendens till hypokondri är det nog bäst att undvika den här boken. Själv tar jag det med en nypa salt och tänker att man inte kan göra något åt det som varit utan bara försöka leva så gott man kan just nu.
utflykt
Idag ska 5-åringen iväg på avslutningsutflykt med dagis. De ska vara borta hela dagen och i ryggsäcken (pappas stora) packades badkläder, fika och lunch.
Det var en förväntansfull, glad och något baktung tjej som cyklade iväg strax före åtta.
Det var en förväntansfull, glad och något baktung tjej som cyklade iväg strax före åtta.
stenkoll
Sonen ska cykla hem med en kompis idag när skolan slutar. Maken lämnar idag så jag skulle ju verkligen inte behöva bry mej. Men när ingenting nämndes om detta på morgonen blev jag orolig för att det glömts bort.
Så jag ringde till skolan. Och såklart hade maken kommit ihåg det :)
Skärpning på mej!!!! Måste släppa kontrollen!!!
Så jag ringde till skolan. Och såklart hade maken kommit ihåg det :)
Skärpning på mej!!!! Måste släppa kontrollen!!!
tisdag 3 juni 2008
zonterapi och samtal
I dag var det dax för besök nummer två hos friskvårdsterapeuten. Den här gången "fick" jag zonterapi. Mmmmm...så skönt. Det stack och drog i tinningarna när hon masserade fötterna vilket visar att jag är spänd i ansikte och käkar. Vilket jag ju visste. Nu känner jag mej behagligt avslappnad och sömning.
Hon kombinerar behandlingar med kosttillskott och samtal vilket känns väldigt bra. Hon är en positiv fläkt som motiverar och inspirerar mej. Vilket känns välbehövligt eftersom det kan vara ganska tungt att hålla modet uppe. (Min terapeut är inte så värst duktig på just det, mer än när det gäller specifika frågor.)
Jag fick en enklare andningsövning att göra några gånger om dagen där poängen var att fokusera bort tankarna. Hon förklarade varför det är så viktigt att mentalt komma ner i varv och jag känner mej verkligen inspirerad.
Visserligen har jag ju läst det på flera ställen och känner ju att jag blir lugnare av att meditera, men jag har ändå inte riktigt tagit in det, tror jag. En kort stund tre gånger om dagen var fullt tillräckligt för att kroppen ska kunna börja "läka", och det känns ju lättare att få till nu när barnen ska vara hemma än ett långt meditationspass.
Vi pratade också om hur vikigt det är att kunna släppa en tanke. Att inte ha allt det gamla malande i huvudet. Antingen kan man föreställa sej hur tanken rinner av en eller att man kastar iväg den. Själv gör hon så att hon knyter händerna vid bröstet och andas ut samtidigt som hon kastar bort tanken.
Hon kombinerar behandlingar med kosttillskott och samtal vilket känns väldigt bra. Hon är en positiv fläkt som motiverar och inspirerar mej. Vilket känns välbehövligt eftersom det kan vara ganska tungt att hålla modet uppe. (Min terapeut är inte så värst duktig på just det, mer än när det gäller specifika frågor.)
Jag fick en enklare andningsövning att göra några gånger om dagen där poängen var att fokusera bort tankarna. Hon förklarade varför det är så viktigt att mentalt komma ner i varv och jag känner mej verkligen inspirerad.
Visserligen har jag ju läst det på flera ställen och känner ju att jag blir lugnare av att meditera, men jag har ändå inte riktigt tagit in det, tror jag. En kort stund tre gånger om dagen var fullt tillräckligt för att kroppen ska kunna börja "läka", och det känns ju lättare att få till nu när barnen ska vara hemma än ett långt meditationspass.
Vi pratade också om hur vikigt det är att kunna släppa en tanke. Att inte ha allt det gamla malande i huvudet. Antingen kan man föreställa sej hur tanken rinner av en eller att man kastar iväg den. Själv gör hon så att hon knyter händerna vid bröstet och andas ut samtidigt som hon kastar bort tanken.
jordgubbar
Jag sitter i soffan och njuter av jordgubbar och tystnaden. Men helt perfekt är det inte. Saknaden gnager i bröstet. Älsklingen min sitter just nu på en pub i Malmö och dricker öl. Tillsammans med min syster. Jag vill också!!!!
I natt sov jag inte mycket. Låter minstingen alltid sådär mycket? I vanliga fall lämnar jag glatt över allt nattligt ansvar på maken och sover mej oftast obekymrat igenom diverse mardrömmar och toalettbesök. Men när jag sover ensam hör jag minsta lilla pip och blir klarvaken.
Jag hoppas på bättre sömn i natt! Och sängen lockar redan...
I natt sov jag inte mycket. Låter minstingen alltid sådär mycket? I vanliga fall lämnar jag glatt över allt nattligt ansvar på maken och sover mej oftast obekymrat igenom diverse mardrömmar och toalettbesök. Men när jag sover ensam hör jag minsta lilla pip och blir klarvaken.
Jag hoppas på bättre sömn i natt! Och sängen lockar redan...
måndag 2 juni 2008
äntligen sover dom
Vilket sjå att få barnen att somna i den här värmen när man är själv, men nu så. Tills idag har vi haft det ganska svalt inomhus men igår smet det in en massa värme när någon envisades med att ha altandörren öppen. Tur att vi har källaren!
Nu ska jag njuta av en ensamkväll (precis som om maken stör i vanliga fall) med bokläsning. Jag har inte mediterat idag heller och nu är jag för trött. Fru W bjöd över mej på en kortfika i eftermiddag och jag tyckte att det kändes trevligare att fika än att meditera.
Förkyld är jag också. Mitt huvud känns som efter en heldag i simhallen. Får hoppas att kosttillskottet ger kroppen lite extra kraft att kämpa mot bacilluskerna.
Nu ska jag njuta av en ensamkväll (precis som om maken stör i vanliga fall) med bokläsning. Jag har inte mediterat idag heller och nu är jag för trött. Fru W bjöd över mej på en kortfika i eftermiddag och jag tyckte att det kändes trevligare att fika än att meditera.
Förkyld är jag också. Mitt huvud känns som efter en heldag i simhallen. Får hoppas att kosttillskottet ger kroppen lite extra kraft att kämpa mot bacilluskerna.
jag och tröttheten
I helgen har jag försökt förstå vad det är som gör mej så trött och vad som egentligen försigår i min hjärna när jag blir frenetiskt aktiv. Och faktiskt har jag kommit det på spåret.
Jag har bara tänkt att jag är trött, men om jag delar in tröttheten i fysisk trötthet, sömnighet och mental trötthet så blir bilden tydligare även om gränserna är ganska flytande.
Den trötthet som jag oftast känner är mental trötthet som om jag inte lyssnar påverkar hela kroppen så att jag blir alldeles matt och tom inuti. Det går inte att sova sej pigg utan det bästa är faktiskt att meditera, att låta hjärnan vila. Jag blir trött i huvudet av att hålla koll på för mycket saker och av att stressa.
Det jag har sett tydligt i helgen är att jag så fort jag gör någonting blir stressad och att jag har väldigt svårt att vila i det jag gör. Om jag inte aktivt fokuserar på nuet så vandrar tankarna inte bara iväg utan jag planerar och tänker vidare vilket gör mej stressad. Stressen påverkar mej också så att kroppen blir trött eftersom jag höjer tempot (vilket i sin tur leder till mer stress) samt att kroppen reagerar så starkt på stressen.
När hjärnan har triggats igång går den av bara farten. Igår fick jag plöstligt för mej att jag skulle åka och köpa växter. När jag kom hem insåg jag att trappan behövde städas innan jag satte dit krukorna och sedan rensade jag mellan plattorna när jag ändå var igång. Inne flyttade jag runt blommorna för att få det optimalt och kunde knappt sitta stilla när jag ätit färdigt. Maken min fick säga till mej på skarpen för att jag skulle sitta kvar.
Och så insåg jag att jag behövde nya krukor och funderade på om jag skulle ta med mej barnen till Ikea någon dag. Och där hejdade jag mej. Hmmm...jag är ensam med barnen i tre dagar. Inte så himla smart att dra iväg till Ikea kanske... hushålla med energin var det ju...
När jag varvat upp så pass så får jag svårt att somna, och svårt att somna om när jag vaknar. Detta trots att jag har en förkylning på gång och är väldigt trött i kroppen. Och så drömmer jag rörigt och mycket.
Jag behöver träna mej mer på att bara vara när jag gör. Och att ta paus. Igår satt jag och läste tio minuter i en stol samt låg en kvart på en filt. I övrigt var jag igång (=stressad) hela dagen.
För att må bra behöver jag:
- Tid för meditation
- Bara vara utan att göra
- Göra med medveten närvaro i lugnt tempo
Att det ska vara så svårt...
Jag har bara tänkt att jag är trött, men om jag delar in tröttheten i fysisk trötthet, sömnighet och mental trötthet så blir bilden tydligare även om gränserna är ganska flytande.
Den trötthet som jag oftast känner är mental trötthet som om jag inte lyssnar påverkar hela kroppen så att jag blir alldeles matt och tom inuti. Det går inte att sova sej pigg utan det bästa är faktiskt att meditera, att låta hjärnan vila. Jag blir trött i huvudet av att hålla koll på för mycket saker och av att stressa.
Det jag har sett tydligt i helgen är att jag så fort jag gör någonting blir stressad och att jag har väldigt svårt att vila i det jag gör. Om jag inte aktivt fokuserar på nuet så vandrar tankarna inte bara iväg utan jag planerar och tänker vidare vilket gör mej stressad. Stressen påverkar mej också så att kroppen blir trött eftersom jag höjer tempot (vilket i sin tur leder till mer stress) samt att kroppen reagerar så starkt på stressen.
När hjärnan har triggats igång går den av bara farten. Igår fick jag plöstligt för mej att jag skulle åka och köpa växter. När jag kom hem insåg jag att trappan behövde städas innan jag satte dit krukorna och sedan rensade jag mellan plattorna när jag ändå var igång. Inne flyttade jag runt blommorna för att få det optimalt och kunde knappt sitta stilla när jag ätit färdigt. Maken min fick säga till mej på skarpen för att jag skulle sitta kvar.
Och så insåg jag att jag behövde nya krukor och funderade på om jag skulle ta med mej barnen till Ikea någon dag. Och där hejdade jag mej. Hmmm...jag är ensam med barnen i tre dagar. Inte så himla smart att dra iväg till Ikea kanske... hushålla med energin var det ju...
När jag varvat upp så pass så får jag svårt att somna, och svårt att somna om när jag vaknar. Detta trots att jag har en förkylning på gång och är väldigt trött i kroppen. Och så drömmer jag rörigt och mycket.
Jag behöver träna mej mer på att bara vara när jag gör. Och att ta paus. Igår satt jag och läste tio minuter i en stol samt låg en kvart på en filt. I övrigt var jag igång (=stressad) hela dagen.
För att må bra behöver jag:
- Tid för meditation
- Bara vara utan att göra
- Göra med medveten närvaro i lugnt tempo
Att det ska vara så svårt...
söndag 1 juni 2008
mitt förhållande till reor
Jag fick en kommentar om varför jag inte handlar på rea.
För mej har det här med rea gått över styr så att det blev ett beroende. Jag var tvungen att köpa när det var rea (om det var någonting jag kunde tänkas behöva) och blev jättestressad av en reaskylt. Jaktinstinkten satte in med full styrka.
Mina första PÅ-attacker kom när jag var på väg till en utförsäljning, så det var negativt ur den synvinkeln också.
Enligt min terapeut är det bästa sättet att komma tillrätta med problemet total avhållsamhet från reor tills stressen uteblir. Nu har jag varit "reavit" ungefär sedan årsskiftet och har så smått börjat utsätta mej för frestelsen igen. Tyvärr oftast med stresspåslag vilket innebär att jag får lägga tillbaka varan.
Mitt mål är att få ett sunt förhållande till reor. Köpa om jag hittar något som passar, och annars får det vara. Och att unna mej själv det jag vill ha och inte alltid vänta till rean och köpa det jag nästan vill ha.
Och tills dess har jag köpstopp på reavaror.
För mej har det här med rea gått över styr så att det blev ett beroende. Jag var tvungen att köpa när det var rea (om det var någonting jag kunde tänkas behöva) och blev jättestressad av en reaskylt. Jaktinstinkten satte in med full styrka.
Mina första PÅ-attacker kom när jag var på väg till en utförsäljning, så det var negativt ur den synvinkeln också.
Enligt min terapeut är det bästa sättet att komma tillrätta med problemet total avhållsamhet från reor tills stressen uteblir. Nu har jag varit "reavit" ungefär sedan årsskiftet och har så smått börjat utsätta mej för frestelsen igen. Tyvärr oftast med stresspåslag vilket innebär att jag får lägga tillbaka varan.
Mitt mål är att få ett sunt förhållande till reor. Köpa om jag hittar något som passar, och annars får det vara. Och att unna mej själv det jag vill ha och inte alltid vänta till rean och köpa det jag nästan vill ha.
Och tills dess har jag köpstopp på reavaror.
köpstoppet i maj
Köpstoppets sista dag
På grund av kalenderförvirring bröt jag mitt köpstopp på majs sista dag, som jag trodde var junis första. Och tillråga på allt bröt jag mitt reaförbud. En brun cardigan av typen jag älskar för 50 kronor. Det går ju inte att låta bli när jag vet att jag behöver en till.
För mej blev det värsta shoppingorgien igår, som resulterade i ett par tunna byxor av piratmodell (de från förra sommaren har gått sönder) och så koftan då, 3 anteckningsböcker (till min personliga utveckling) och små gummiband till 3-åringens tunna hårväxt och 5-åringens småflätor.
Att köpa till mej själv
Under köpstoppet hade jag tänkt reflektera över mitt förhållande till saker, men så blev det inte. Mitt problem har hela tiden varit att jag maniskt sparar pengar och har svårt att spendera till mej själv. Detta har jag tränat på under våren och det går bättre och bättre. Men jag köper ingenting onödigt och det tänker jag inte börja med heller. Dessutom har jag rensat ut en massa saker och jag har inte för avsikt att fylla på hemmet med mer grejjer.
Att köpa på rea
Min last har länge varit rea. Jag har haft svårt att hålla emot när det är billigt och hellre valt reaalternativet än fullprissaken som jag egentligen tyckt bättre om. Rea och barnkläder har varit en livsfarlig kombination. Det är där jag har överkonsumerat. Kan ju nämna att jag i vår inte behövt köpa ett enda klädesplagg till barnen. Jag har hela tiden legat minst ett år före.
Vårens träning i att stå emot mitt reaberoende har gett resultat tycker jag. Målet är att jag ska köpa när behov uppstår samt "välja själv" om jag ska utnyttja ett erbjudande eller inte.
Jag och affärer
I det stora hela tycker jag att jag har ett sunt förhållande till shopping. Jag åker in till stan när jag behöver någonting och brukar inte gå på stan som ett tidsfördriv. Det slutade jag med för många år sedan när vi flyttade ut på landet och jag fick roligare saker att pyssla med.
Köp framöver
Till sommaren behöver jag:
- en BH med tunna band
- vita + bruna, tunna halvlånga byxor att ha under klänning
- ett par sommarskor som man kan köra bil med
- tyg att sy förhängen av till uterummet
- en maskrosplockare
- uteblommor
Alltså ungefär samma saker som jag nämnt tidigare.
Fortsättningen
Jag har 1500 kronor i månaden som jag ska göra av med bara på mej själv. Hittills har jag varit lite prylinriktad, men det har som sagt känts lite krystat eftersom det går emot min personliga inställning. Köpstoppet har fått mej att inse att jag ska använda pengarna till aktiviteter istället. Jag kanske ska testa massage, gå till frisören oftare än två gånger per år o.s.v.
Till barnen ska jag fortsätta fokusera på att köpa det de behöver när de behöver det. Och undvika att falla i reagroparna.
På grund av kalenderförvirring bröt jag mitt köpstopp på majs sista dag, som jag trodde var junis första. Och tillråga på allt bröt jag mitt reaförbud. En brun cardigan av typen jag älskar för 50 kronor. Det går ju inte att låta bli när jag vet att jag behöver en till.
För mej blev det värsta shoppingorgien igår, som resulterade i ett par tunna byxor av piratmodell (de från förra sommaren har gått sönder) och så koftan då, 3 anteckningsböcker (till min personliga utveckling) och små gummiband till 3-åringens tunna hårväxt och 5-åringens småflätor.
Att köpa till mej själv
Under köpstoppet hade jag tänkt reflektera över mitt förhållande till saker, men så blev det inte. Mitt problem har hela tiden varit att jag maniskt sparar pengar och har svårt att spendera till mej själv. Detta har jag tränat på under våren och det går bättre och bättre. Men jag köper ingenting onödigt och det tänker jag inte börja med heller. Dessutom har jag rensat ut en massa saker och jag har inte för avsikt att fylla på hemmet med mer grejjer.
Att köpa på rea
Min last har länge varit rea. Jag har haft svårt att hålla emot när det är billigt och hellre valt reaalternativet än fullprissaken som jag egentligen tyckt bättre om. Rea och barnkläder har varit en livsfarlig kombination. Det är där jag har överkonsumerat. Kan ju nämna att jag i vår inte behövt köpa ett enda klädesplagg till barnen. Jag har hela tiden legat minst ett år före.
Vårens träning i att stå emot mitt reaberoende har gett resultat tycker jag. Målet är att jag ska köpa när behov uppstår samt "välja själv" om jag ska utnyttja ett erbjudande eller inte.
Jag och affärer
I det stora hela tycker jag att jag har ett sunt förhållande till shopping. Jag åker in till stan när jag behöver någonting och brukar inte gå på stan som ett tidsfördriv. Det slutade jag med för många år sedan när vi flyttade ut på landet och jag fick roligare saker att pyssla med.
Köp framöver
Till sommaren behöver jag:
- en BH med tunna band
- vita + bruna, tunna halvlånga byxor att ha under klänning
- ett par sommarskor som man kan köra bil med
- tyg att sy förhängen av till uterummet
- en maskrosplockare
- uteblommor
Alltså ungefär samma saker som jag nämnt tidigare.
Fortsättningen
Jag har 1500 kronor i månaden som jag ska göra av med bara på mej själv. Hittills har jag varit lite prylinriktad, men det har som sagt känts lite krystat eftersom det går emot min personliga inställning. Köpstoppet har fått mej att inse att jag ska använda pengarna till aktiviteter istället. Jag kanske ska testa massage, gå till frisören oftare än två gånger per år o.s.v.
Till barnen ska jag fortsätta fokusera på att köpa det de behöver när de behöver det. Och undvika att falla i reagroparna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)